Rättigheterna för personer med funktionsnedsättning kan inte förverkligas om det saknas kompetent personal. Rätten till delaktighet, rätten till självbestämmande, rätten till kommunikation – allt det kommer på skam om det inte finns tillräckligt med kunnig personal.
Och då faller en stor del av ansvaret på de anhöriga, igen. Trots att barnen är vuxna sedan länge.
Därför är frågan om personalbristen så akut. Men den är inte bara akut, den är också svårlöst.
Hur locka tillräckligt med personal till branschen? Hur få personal att hållas inom branschen? Hur garantera service på svenska? Hur höja och utveckla personalens kompetens? Hur bli kvitt de ständiga personalbytena?
Det finns ingen kvick fix.
Förstås måste man se över arbetsförhållanden, kompensation, utbildning och personaldimensionering, men hur vi talar om branschen och personalen spelar också en roll.
Om vi väldigt mycket lyfter fram missförhållanden och brister, skrämmer vi bort duktig personal? Dem som gör sitt yttersta – vars arbete vilar på en stadig värdegrund – men som inte kan göra ett gott jobb på grund av resursbristen?
Om vi bara lyfter fram goda exempel, branschens fina sidor och mångsidiga möjligheter, målar vi då upp en glansbild som inte existerar? Hur givande, roligt, viktigt, meningsfullt och spännande jobb det än är frågan om – för det är det ju!
Vi på FDUV vill inte bidra till problemet, vi vill vara en del av lösningen. Men hur göra det konstruktivt? Det ni, är en utmaning som heter duga! Det här numret av GP med temat personal är ett försök att föra en konstruktiv diskussion kring dessa frågor.
Text: Matilda Hemnell, informatör och redaktionssekreterare
Foto: Sofia Jernström
