Mål för regeringsprogrammet: vår gemensamma hälsning till partierna

Fyra centrala organisationers gemensamma mål för regeringsprogrammet främjar en bättre framtid och ökad delaktighet i samhället för personer med intellektuell funktionsnedsättning och personer inom autismspektrumet.

Finland har förbundit sig att följa FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, som ska säkerställa att grundläggande och mänskliga rättigheter förverkligas fullt ut. Åtagandena måste också omsättas i praktiken.

I konventionens kärna finns delaktighet, ett självständigt liv, jämlikhet och icke-diskriminering. Dessa principer ska fungera som grund vid beslutsfattandet så att rättigheterna förverkligas i vardagen och på ett jämlikt sätt i hela landet.

Mål: Stärk möjligheterna för unga med intellektuell funktionsnedsättning eller autism att leva ett självständigt liv på lika villkor som andra unga

Problem:

Många unga med intellektuell funktionsnedsättning (IF) och unga inom autismspektrumet (autism) saknar i dag möjligheter att leva och bli självständiga på jämlika villkor. Brister i det stöd och de tjänster som behövs för boende, studier, arbete och fritid, i kombination med att boendelösningar centraliseras, gör att många tvingas flytta långt från familj, vänner och viktiga, välbekanta miljöer. Vissa tvingas fortfarande bo på institution. Samtidigt har den psykiska ohälsan ökat och risken att drabbas av psykisk ohälsa är högre bland personer med IF eller autism än bland andra unga. Det är också svårt att få tillgång till hjälp och tidigt stöd.

Tillgången till funktionshinderservice har försämrats trots att den nya lagens syfte var att förbättra tillgången till service för grupper som riskerar att falla mellan stolarna, till exempel personer inom autismspektrumet och personer med lindrig intellektuell funktionsnedsättning. Beslut om funktionshinderservice grundas allt oftare främst på kostnader i stället för individuella behov, trots att lagen förutsätter att behovet ska avgöra tjänsternas innehåll och omfattning. Personer med IF eller autism hänvisas dessutom till allmänna tjänster som ofta är otillräckliga eller dåligt anpassade för dem, vilket strider mot syftet med lagen om funktionshinderservice.

Därför är det viktigt att bevara de specialtjänster som personer med funktionsnedsättning behöver. Ansvaret för att de grundläggande rättigheterna förverkligas kan inte flyttas över på individer, organisationer eller marknaden. Om individuella och tillgängliga lösningar inte erbjuds går unga med IF eller autism miste om möjligheten att bli självständiga. Det ökar risken för utslagning och leder till behov av tyngre insatser, vilket i sin tur driver upp välfärdsområdenas kostnader.

Våra lösningar:

• Styr välfärdsområdena att utveckla individuella boendelösningar som utgår från den ungas rätt att välja var och med vem hen bor. Investera i utveckling av tjänster till hemmen, i stöd till familjen och i krävande stöd som förebygger placeringar i enheter och institutioner inom specialomsorg och barnskydd. Förhindra byggandet av nya institutioner och bostadskluster för specialgrupper.
• Säkerställ att tjänsterna stärker de ungas möjligheter till ett självständigt liv. Det förutsätter bättre tillgång till exempelvis stöd i beslutsfattande, handledning och träning samt personlig assistans. Lägg till examina som lämpar sig för funktionshinderområdet i lagen om yrkesutbildade personer inom socialvården, till exempel examen som samhällspedagog. Stöd genomförandet genom uppföljning och genom att säkerställa tillräckliga resurser.
• Utred möjligheterna att införa en kvotmodell för sysselsättning av personer med funktionsnedsättning i Finland. Rikta resurser till arbetsträning, stöd till arbetsgivare (lönestöd och stödsedlar), stöd för studier och skäliga anpassningar. Återinför de skyddade beloppen i arbetslöshetsskyddet och bostadsbidraget som uppmuntrar till deltidsarbete.
• Säkerställ smidiga och obrutna övergångar från grundskolan till andra stadiet, vidare studier och arbetslivet. Säkerställ att kommunernas finansiering faktiskt riktas till stöd för lärande och skolgång. Förtydliga stödformerna, grunderna för förkortad skoldag och smågruppsundervisningens ställning. Följ upp konsekvenserna av stödreformen så att möjligheterna att lära sig inte försämras för personer med IF eller autism.
• Inkludera jämlikhet och inkludering tydligare i målen för yrkesutbildningen och stärk stödet så att alla kan utbilda sig och få arbete utifrån sina förutsättningar. Avsätt tillräckliga resurser för att genomföra inkludering, inklusive ändamålsenligt stöd, och följ upp att det förverkligas. Trygga tillräckliga och lämpliga studieplatser för dem som behöver krävande särskilt stöd genom att öka antalet platser i TELMA-utbildningen där unga bor.
• Reservera finansiering för att utveckla mentalvårdstjänsterna för unga med IF eller autism. Utveckla tillgängliga stödformer som stärker den psykiska hälsan.
• Minska alntalet placeringar inom barnskyddet av barn och unga inom autism- och neuropsykiatriska spektrumet. Enligt FN:s kommitté för rättigheter för personer med funktionsnedsättning ska barn inte skiljas från sina familjer på grund av brister i tjänster.
• Stärk kompetensen om olika stödbehov, resurserna för tidigt stöd i tjänster för barn och familjer samt stödet i daghem och skolor. Stärk tillgången till allmänna socialvårdstjänster, funktionshinderservice och mentalvårdstjänster så att placeringar av barn utom hemmet kan förebyggas.

Mål: Stärkt självbestämmande för personer med funktionsnedsättning genom lagstiftning

Problem: 

Grundläggande och mänskliga rättigheter för personer med IF eller autism förverkligas inte fullt ut. Rätten till självbestämmande begränsas fortfarande utan tillräcklig rättslig grund och missförhållanden förekommer. Det kan handla om olagliga begränsningsåtgärder såsom långvarig isolering, fasthållning eller om en oproportionerlig begränsning av rörelsefriheten. Samtidigt saknas tillräcklig kunskap om hur omfattande missförhållandena är och systematiskt ingripande i vanvård. Det försvårar förebyggande arbete och tidiga insatser.

Rätten till självbestämmande och livskvalitet begränsas också av användning av psykofarmaka utan tillräcklig medicinsk grund och utan att alternativt stöd skulle ha prövats. Det finns forskningsdata om övermedicinering bland vuxna, men kunskapsunderlaget för barn är bristfälligt. Organisationerna får också liknande signaler från närstående.

Våra lösningar:

För att stärka rätten till självbestämmande och förebygga missförhållanden föreslår vi:

• Reformera lagstiftningen om självbestämmanderätt för personer med funktionsnedsättning och upphäv lagen om specialomsorger om utvecklingsstörda.
• Utred omfattningen av missförhållanden och vidta åtgärder för att rätta till situationen.
• Säkerställ systematisk uppföljning och tillsyn som behövs för att förhindra missförhållanden och anvisa tillräckliga resurser för detta.
• Genomför ett program för att avveckla övermedicinering med psykofarmaka.

Mål: Inrätta en tjänst som funktionshinderombudsman

Problem:

Rättigheterna för personer med funktionsnedsättning förverkligas inte fullt ut och alltför många missförhållanden blir oupptäckta eller åtgärdas inte. I Finland finns ingen aktör med helhetsbild av situationen för personer med funktionsnedsättning i olika åldrar och med olika typer av funktionsnedsättningar som konsekvent kunde lyfta dessa personers situation i den politiska diskussionen. Utan en sådan instans syns vardagens verklighet för personer med funktionsnedsättning inte tillräckligt i samhällsdebatten.

Finland behöver en funktionshinderombudsman, det vill säga en självständig och synlig aktör som följer hur rättigheterna förverkligas, identifierar strukturella problem och driver lösningar. På så sätt minskar risken att rättigheterna för personer med funktionsnedsättning faller mellan systemets stolar och i stället kan utvecklingen bli mer jämlik i hela landet.

Vår lösning:

Inrätta en tjänst som funktionshinderombudsman. Ombudsmannen ska följa upp och bedöma hur rättigheterna för personer med funktionsnedsättning förverkligas och vilka effekter lagstiftningen får, samt ta initiativ och ge utlåtanden som stöd för beslutsfattandet.

Ombudsmannens uppgift är att:

• följa med lagstiftning och samhälleligt beslutsfattande samt bedöma deras effekter för personer med funktionsnedsättning
• ta initiativ, ge utlåtanden och delta i samhällsdebatten
• utveckla och stärka samarbetet mellan myndigheter och andra aktörer, så att missförhållanden som kräver tvärsektoriella lösningar upptäcks och åtgärdas i tid
• främja och systematisera bedömningen av funktionshinderkonsekvenser i beredning och beslutsfattande, så att konsekvenserna för personer med funktionsnedsättning identifieras och beaktas i förväg
• lämna en årlig redogörelse till statsrådet och vart fjärde år en omfattande berättelse till riksdagen om läget för rättigheterna för personer med funktionsnedsättning.

FDUV
Kehitysvammaliitto
Kehitysvammaisten Tukiliitto
Autism Finland

Mera information

FDUV:s verksamhetsledare Annette Tallberg-Haahtela

annette.tallberg-haahtela@fduv.fi
040 848 93 00