I takt med att synen på personer med intellektuell funktionsnedsättning ändrats har nya mindre stämplande begrepp tagits i bruk. Det är i och för sig bra, men kan också vara förvirrande. Vilket begrepp är rätt att använda? Vad betyder de olika begreppen? Här har vi listat frågor och svar.
Intellektuell funktionsnedsättning är ett samlingsbegrepp för många olika tillstånd som gör att man har svårt att förstå, lära sig nya saker och uttrycka sina tankar och känslor. Utvecklingsstörning och intellektuell funktionsnedsättning betyder samma sak.
Bland personer med intellektuell funktionsnedsättning finns allt från personer med flera funktionsnedsättningar samtidigt och stort stödbehov till personer med ett mindre stödbehov. För alla dessa är stödet ändå nödvändigt för att de ska kunna ha ett gott liv på jämlika grunder. FDUV:s uppdrag definieras av det stödbehov personer har, inte av diagnoser.
Att välja rätt begrepp är inte alltid lätt, dels för att de ändras med tiden, dels för att de väcker känslor och olika associationer hos olika människor. I takt med att synen på personer med intellektuell funktionsnedsättning ändrats har nya mindre stämplande begrepp tagits i bruk.
FDUV rekommenderar att inte tala om utvecklingsstörda. Personer med utvecklingsstörning är okej, men allt oftare används begreppet personer med intellektuell funktionsnedsättning. Det begreppet är det korrekta rent språkligt. Den svenska definitionen är fastslagen av Sveriges Socialstyrelse som har i uppdrag att samordna terminologin. Intellektuell funktionsnedsättning är också det begrepp som finns i den svenska översättningen av diagnosmanualen DSM-5.
Ibland används begreppet kognitiv funktionsnedsättning synonymt med intellektuell funktionsnedsättning, men är egentligen ett bredare begrepp som omfattar många olika funktionsnedsättningar som berör kognitionen, till exempel autism, demens och adhd. Allt fler väljer också att tala om funktionsvariationer framom funktionsnedsättningar. Orden är ändå egentligen inte synonymer.
Begrepp som förståndshandikappad och efterbliven är kränkande och ska inte användas.
FDUV tar inte ställning till hur någon enskild person ska definiera sig själv. Var och en har rätt att använda det begrepp som känns rätt för just hen.
Funktionsnedsättning är en nedsättning av fysisk, psykisk eller intellektuell funktionsförmåga.
Vi rekommenderar att man talar om personer eller människor med funktionsnedsättning, inte ”funktionsnedsatta” eller "funktionshindrade". Det är viktigt att se hela människan, funktionsnedsättningen är bara en av personens egenskaper. Av utrymmesbrist kan de kortare begreppen ändå användas i till exempel rubriker.
Det är vanligt att begreppet funktionsvariation används i stället för ordet funktionsnedsättning, men orden är egentligen inte synonymer.
Funktionsvariation handlar om att alla människor har olika sätt att fungera. Eftersom alla människor har funktionsvariationer så tillför benämningen ingen information i sig. Begreppet kan lika gärna användas för att benämna funktionsförhöjningar, exempelvis högkänslighet eller särskild begåvning.
Vi rekommenderar media och andra att vara försiktiga med att använda ordet funktionsvariation, eftersom det riskerar förminska behoven hos personer med funktionsnedsättning.
Vill man dock uttrycka att det i samhället finns funktionsvariationer – att människor fungerar olika – kan man använda begreppet. Man kan till exempel skriva "samhället bör beakta funktionsvariationer".
Personer med funktionsnedsättning kan möta olika hinder i samhället. Dessa kallas funktionshinder. Funktionshinder är alltså det som uppstår då samhället inte är anpassat till människors olika behov.
Exempel på funktionshinder:
Funktionshinder kan användas i sammansatta ord som funktionshinderpolitik. I sammansatta ord är ”funktionshinder-” att föredra framom ”handikapp-”. Skriv alltså hellre till exempel funktionshinderorganisation än handikapporganisation. Överlag ska ordet handikapp numera undvikas.
Det börjar också bli mer vanligt att i den här typen av sammanhang använda förledet "funktionsrätt-", till exempel funktionsrättsfrågor.
Tillgänglighet kan ses som avsaknad av funktionshinder, det vill säga att en plats, miljö, produkt eller tjänst fungerar för alla, även för människor med funktionsnedsättning. Det innefattar hur lokaler är planerade, tillgång till information och ett bra bemötande.
Funkis är ett vardagligt sätt att beteckna personer med funktionsnedsättning. Det har börjat användas allt mer i synnerhet i Sverige. Det kan användas som personbetecknande substantiv (”jag är en funkis”) eller som adjektiv (”hon är funkis”). Ofta används det i sammansatta ord som funkisvänlig.
Funkofobi betyder rädsla för eller fördomar mot personer med funktionsnedsättning. Det kan också betyda diskriminering av personer med funktionsnedsättning. FDUV arbetar aktivt mot funkofobi.
Neuropsykiatrisk funktionsnedsättning är ett samlingsnamn för olika medfödda kognitiva funktionsnedsättningar som påverkar vårt sätt att tänka, koncentrera oss, minnas och lära in. Vanliga diagnoser är adhd och autismspektrumtillstånd.
Personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar har ofta svårt att få vardagen att fungera rent praktiskt. En persons livssituation och erfarenheter har betydelse för i vilken grad det annorlunda fungerandet leder till en funktionsnedsättning.
Många med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning som autism kan även ha en intellektuell funktionsnedsättning. Också då när den neuropsykiatriska funktionsnedsättningen inte förekommer tillsammans med en intellektuell funktionsnedsättning är stödbehovet många gånger liknande.
Funktionsrätt är ett nytt ord som handlar om rätten till självbestämmande och full delaktighet för personer med funktionsnedsättning. Ordet är starkt kopplat till FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.
Det kan också användas i vissa sammansatta ord som funktionsrättsfrågor eller funktionsrättorganisationer i stället för "funktionshinder-" (eller det föråldrade "handikapp-").