Steg för Stegs nya ordförande vill jobba för rättvis lön och motarbeta mobbning

Varför ville du engagera dig i Steg för Steg?

Det föreningen står för ligger mig varmt om hjärtat. Jag brinner för samma frågor och vill jobba för dem.

För mig är det viktigt att Steg för Steg jobbar just med och för oss som har en intellektuell funktionsnedsättning, inte de anhöriga, och att också styrelsen består av oss.

Varför ville du bli ordförande för Steg för Steg?

Jag tyckte att jag skulle passa bra som ordförande. Jag har de personlighetsdrag som behövs. Dessutom anser jag att det ibland behövs en kvinna vid rodret.

Vad ser du framemot i det nya uppdraget?

Att vi tillsammans får till stånd sådana såväl stora som små positiva förändringar i samhället som gynnar oss personer med intellektuell funktionsnedsättning.

Hurdan ordförande vill du vara?

Som ordförande kommer jag att vara rättvis, tålmodig, lyhörd, bestämd och ödmjuk. Jag lyssnar på alla och kan pussla ihop små och stora frågor och åsikter så att allas frågor, åsikter och tankar blir hörda och lyfts fram.

Vad har du för tankar om Steg för Stegs uppdrag, till exempel vad tycker du att är Steg för Stegs viktigaste uppgift?

Det viktigaste enligt mig är att se till att alla med intellektuell funktionsnedsättning är välkomna och trivs i vår förening. Att vi är en stor familj som bidrar till både stora och små skillnader för oss i samhället – tillsammans.

Vilka frågor vill du lyfta upp?

Jag vill jobba med frågor som rättvis lön och antimobbning.

Har du själv ett lönearbete?

Nej, jag är sysselsättare för åldringar. Jag jobbar på ett äldreboende med att pyssla, lacka naglar, lägga pussel, gå ut eller bara sitta och prata med åldringar. För det får jag en ersättning, men inte lön.

En rättvis lön skulle vara att få timlön, inte bara en ersättning för dagen, och att man till exempel inte blir helt utan ersättning om man är sjuk. Vi borde få samma timlön som någon annan som jobbar på samma ställe.

Du vill också jobba med antimobbning, har du själv erfarenhet av mobbning?

Ja, det började egentligen i dagis, men då var det inte så allvarligt. Det blev värre i grundskolan. Jag talade mycket med min syster om mobbningen och hon gick ibland mellan mobbarna och mig.

Vi pratade också med skolan om mobbningen, men de förstod inte alls hur de skulle lösa det. Mobbingen tog slut först när jag gick ut grundskolan.

Dessutom har jag senare blivit mobbad på en arbetsplats och inom scouterna lämnades jag ofta utanför. Slutligen sa jag upp mig från arbetet och slutade gå till scouterna.

Vad för spår har mobbningen lämnat hos dig?

Jag har svårt att lita på människor. Jag är fortfarande rädd för att andra ska tycka att jag är konstig.

Jag har bearbetat mobbningen och fått bättre självförtroende, men det har tagit många år. Jag trodde länge att de fula saker mobbarna sagt om mig var sant.

Hur kunde Steg för Steg arbeta för att stoppa mobbningen?

Det förekommer mobbning både i skolor och på arbetsplatser, inom hobbyverksamheter och ute i samhället i övrigt. Jag tänker att vi främst kunde rikta oss till skolor och arbetsplatser och föreläsa om vilka spår mobbningen lämnar hos människor, att mobbarna med sina elaka ord, blickar och handlingar bokstavligen förstör människors liv. Vi är alla olika och det måste vara okej att vi är det!

Vad har du för hälsning till personer som blir mobbade?

Man ska berätta om mobbningen för alla som man har förtroende för. Man ska göra det varje gång det händer och berätta hur det får en att må. Det finns också nättjänster där man kan vara anonym. De som jobbar där har oftast egen erfarenhet av mobbning så de tror på en och förstår.

Jag vill också hälsa att man inte är ensam och att man nog kommer ut ur det, även om det kan ta tid.

Text: Matilda Hemnell
Foto: Sofia Jernström

Artikeln ingår i vår tidning Gemenskap och påverkan GP 1/2021