Många gånger. Riktigt många gånger har funktionshinderorganisationerna skrivit, mejlat, påpekat och påmint om hur det brister i rättigheterna för personer med funktionsnedsättning i Finland. Ibland känns det som om vi bara tjatar.
Men nu har FN:s funktionshinderkommitté lyssnat och sagt det högt: Finland måste skärpa sig.
Kommittén har för första gången granskat hur Finland följer FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning som vi ratificerade 2016. Domen? En oro över att rättigheterna har försvagats och en lista med över 80 rekommendationer på vad som behöver utvecklas och förändras.
Oro på flera nivåer
Många av rekommendationerna träffade mitt i prick. Det är frågor som FDUV och andra organisationer har lyft i flera år – särskilt när det gäller språkliga rättigheter, självbestämmande och jämlikt stöd oavsett var man bor. Kommittén uttrycker oro över de stora skillnaderna i hur konventionen efterlevs nationellt, regionalt och lokalt, inklusive på Åland.
Övriga orosmoment som kommittén nämner är nedskärningarna inom social- och hälsovården, reformen av självbestämmandelagen som bara dröjer och bristen på strukturer för att involvera personer med funktionsnedsättning i beslutsfattande.
Det här är alltså brister som måste åtgärdas för att funktionshinderkonventionens rättigheter ska förverkligas i praktiken.
Boendefrågor, funktionshinderlagen och organisationsbidragen under lupp
FN-kommitténs rekommendationer handlar också om att Finland behöver släppa taget om gamla strukturer och pekar bland annat på behovet av att avveckla institutionerna. Dessutom tar kommittén ställning mot förändringar som riskerar att försämra rättigheterna för personer med funktionsnedsättning.
Kommittén rekommenderar därför att Finland att:
- Inte inför en livsskedesbestämmelse i funktionshinderlagen, eftersom det skulle riskera att personer med funktionsnedsättning blir utan det stöd de har rätt till enligt konventionen. Frågan är ytterst aktuell då regeringen just gett sitt förslag till riksdagen.
- Säkerställer tillräcklig finansiering för funktionshinderorganisationerna för att de ska kunna delta i implementeringen av konventionen samt erbjuda juridisk rådgivning och bevaka sina målgruppers intressen.
- Avvecklar institutionerna. Det behövs en nationell strategi med tydlig tidsplan för avvecklingen.
- Förnyar lagstiftningen om självbestämmanderätt omgående.
Brister i stödet på svenska
Kommittén har identifierat flera brister i service på svenska och fäst mycket uppmärksamhet vid Åland. Precis som FDUV är kommittén oroad över de ålänningar med funktionsnedsättning som placerats inom socialvården i Sverige och som på grund av en lagändring varit utan utkomst sedan februari (!).
Kommittén rekommenderar därför att Finland:
- Säkerställer ekonomiskt stöd till personer med funktionsnedsättning från Åland som är placerade i Sverige – antingen genom att Finland själv tillhandahåller stödet eller genom samordning med svenska myndigheter.
- Snarast investerar i socialvård på svenska och tillgängliga boendealternativ på Åland, så att personer med funktionsnedsättning inte behöver söka stöd i Sverige eller på fastlandet.
- Gör offentlig information tillgänglig för personer med funktionsnedsättning – särskilt för döva, dövblinda, personer med intellektuell eller psykisk funktionsnedsättning samt för personer med svenska som modersmål.
FN-kommittén uppmanar också Finland att sprida information om rekommendationerna till personer med funktionsnedsättning och deras familjer. Informationen behöver finnas på de båda nationalspråken och minoritetsspråken, inklusive teckenspråk och lättläst.
Nu är det upp till bevis
Den stora frågan är: vad händer nu? Vad kommer Finland att göra för att förbättra situationen och stärka rättigheterna för personer med funktionsnedsättning?
Som jag skrev i början känns det ibland som om vi funktionshinderorganisationer bara tjatar. Men det är ett tjat som behövs och som kommittén nu har hörsammat. Det är viktigt att komma ihåg att FN-kommitténs rekommendationer inte bara är en samling klagomål. Rekommendationerna borde framför allt fungera som en spark i baken och en vägkarta framåt.
Nu har bristerna lyfts fram för hela världen att se. Nu är det upp till Finland att visa att man lyssnar och att ”tjatet” faktiskt leder till förändring.
Text: Vanessa Westerlund, sakkunnig inom påverkansarbete
I väntan på att rekommendationerna publiceras på svenska kan man läsa dem på engelska här
Läs rekommendationerna på engelska
