Arbetslivstränare, jobbcoach, arbetskonsulent, handledare inom arbete med stöd, arbetstränare. Kärt barn har många namn, men när det kommer till mångfalden av begrepp inom arbete med stöd tenderar den snarast leda till förvirring.
När jag träffar Hannaleena Luoma och Fanny Ala-Heikkilä vid Helsingfors stad kommer vi överens om att använda begreppen arbetstränare och arbetsträning. De arbetar vid tjänsten arbete med stöd som är en del av stadens handikappservice.
– Målet är att hitta lönearbete till våra klienter, sammanfattar Hannaleena arbetstränarnas uppdrag.
För att ha rätt till tjänsten måste man ha fyllt 18 år, bo i Helsingfors och ha behov av stöd för att hitta ett jobb. Ofta har personerna någon diagnos som intellektuell funktionsnedsättning, autismspektrumtillstånd eller adhd, men Fanny betonar att det är behovet som styr, inte diagnosen.
Helsingfors stad har erbjudit arbete med stöd sedan 1995. Tjänsten utvecklades från arbetsverksamheten då man såg att många personer med funktionsnedsättning ville jobba, men behövde stöd för att komma in på den öppna arbetsmarknaden. I dag arbetar sammanlagt 18 personer inom tjänsten arbete med stöd, tre av dem kan betjäna på svenska.
Arbetsprövning eller utlokaliserad arbetsverksamhet?
Den som är intresserad av att få stöd att hitta ett lönearbete kan själv kontakta arbetstränarna, men även socialarbetaren, anhöriga eller skolan kan ta kontakt. I synnerhet om det är någon annan än klienten själv som tar den första kontakten är det viktigt att utreda klientens motivation.
– Vi kan inte söka jobb med någon som inte är motiverad att hitta arbete, säger Hannaleena.
När de kartlagt klientens önskemål, styrkor och utmaningar gör de tillsammans upp en karriärplan. Ett första steg blir ofta arbetsprövning. Det är en tjänst som fås via arbets- och näringsbyrån. Man behöver inte ha en funktionsnedsättning för att vara berättigad arbetsprövning, som varar i regel en till sex månader. Under den här tiden får klienten prova på ett vanligt jobb.
Vi vill att våra klienter är på samma linje som alla andra, att det inte finns något speciellt system för personer med funktionsnedsättning
Arbetsprövning är inte samma sak som utlokaliserad arbetsverksamhet, alltså att en person inom arbetsverksamhet utför uppgifter på en vanlig arbetsplats. Helsingfors stad strävar till att bli av med avtal om utlokaliserad arbetsverksamhet och inom tjänsten arbete med stöd gör man inte längre nya avtal. Systemet har nämligen fått utstå kritik då det också kan användas fel och i praktiken fungerat dåligt som en inkörsport till lönearbete. Det finns fall där personer med intellektuell funktionsnedsättning gjort produktivt arbete på en vanlig arbetsplats långa tider och ändå inte blivit anställda.
– Vi vill att våra klienter är på samma linje som alla andra, att det inte finns något speciellt system för personer med funktionsnedsättning, säger Fanny.
Stöd till arbetsgivaren och på arbetsplatsen
Stället där klienten gör sin arbetsprövning kan senare bli en permanent arbetsplats. Då blir det aktuellt att söka om lönesubvention. Lönesubventionen innebär att den anställda har en avtalsenlig lön, men att arbetsgivaren får ekonomiskt stöd för att kompensera nedsatt arbetsförmåga.
Om och när det blir aktuellt med lönearbete måste man också fundera på om det ska vara deltid eller heltid och hur det påverkar klientens olika förmåner. De flesta jobbar deltid och får samtidigt pension.
– Vi måste veta mycket om både TE-byråns och FPA:s system, konstaterar Fanny.
Vi ger väldigt konkret och handgripligt stöd. På arbetsplatser finns det också många oskrivna regler som vi försöker luska ut och uttala.
Förutom att arbetstränarna hjälper klienterna i den snåriga byråkratidjungeln stöder de även arbetsgivarna. Här ingår att berätta om det stöd som arbetsgivarna kan få då de anställer någon med funktionsnedsättning och vad arbetstränarnas uppdrag går ut på. De är till exempel nästan alltid med på arbetsintervjun – inte som en aktiv part, utan som stöd – och i arbetsintroduktionen när jobbet väl börjar. Vid behov kan de göra visuella eller skriftliga instruktioner, gå igenom rutter till och från arbetet och se över scheman och tidtabeller.
– Vi ger väldigt konkret och handgripligt stöd. På arbetsplatser finns det också många oskrivna regler som vi försöker luska ut och uttala, säger Fanny.
– Gradvis minskar vi sedan stödet på arbetsplatsen, men det ska ändå vara tillräckligt omfattande och tillräckligt långvarigt, säger Hannalena.
Det finns ingen gräns för när stödet tar slut. Om klienten till exempel får nya arbetsuppgifter eller det sker andra ändringar på arbetsplatsen är det naturligt att arbetstränarna kopplas in igen. Arbetsgivarna och arbetstagarna uppmuntras också att med låg tröskel vara i kontakt vid eventuella problem så att de kan redas ut tillsammans.
En tjänst som ger resultat
Förra året hade Helsingfors stads tjänst arbete med stöd 273 klienter, 195 av dem hade en anställning under året och 65 var på arbetsprövning. Sammanlagt gjordes nästan 120 nya arbetskontrakt av olika längd. Uppgifter om hur stor andel av dessa som har en intellektuell funktionsnedsättning saknas eftersom staden inte statistikför enligt diagnos.
Bortsett från en svacka på grund av coronaepidemin är trenden uppåtgående: Allt fler personer med funktionsnedsättning får jobb tack vare metoden arbete med stöd. Hannaleena tror att en nyckelfaktor för att det lyckas är kontakten till potentiella arbetsgivare.
– En viktig del av arbetet är att öka kunskapen om oss och våra klienter bland arbetsgivare.
Enheten har också en egen arbetssökare som proaktivt kontaktar olika arbetsplatser. De flesta arbetsgivare känner dåligt till vilka stöd de kan få, men ställer sig positiva när de väl får höra mera.
Vilka är då typiska arbetsplatser där Hannaleenas och Fannys klienter arbetar?
– Vi har en väldigt heterogen grupp av klienter så arbetsplatserna är också olika, men många jobbar i butiker, på restaurang eller med städning. Så finns det också en hel del fastighetsskötare och lagerarbetare, säger Fanny och berättar att många behöver rutinartade arbetsuppgifter.
Ett område under utveckling
Sysselsättningsfrågor är mycket på tapeten över lag i samhället och ett område där det sker ständig utveckling. Inom Helsingfors stad har man utvecklat tjänsten arbete med stöd så att arbetstränare även finns i anslutning till arbetsverksamheten.
– Vi ska finnas där klienterna finns, säger Hannaleena.
En annan utveckling är att socialarbetaren är aktivare med i processen. Socialarbetaren ser helheten och då kan man sätta in eventuella andra stödformer som också främjar möjligheten till lönearbete. Det kan till exempel handla om hantering av vardagen.
I framtiden hoppas Fanny och Hannaleena att fler personer med intellektuell funktionsnedsättning ska känna till möjligheten till arbete med lön. Många slussas nu in i arbetsverksamhet och har dålig koll på skillnaden mellan arbetsverksamhet och anställning, liksom skillnaden mellan arbetsersättning och lön. Därför är arbetstränarna noga med terminologin och önskar också att personalen på arbetsverksamheterna är det.
En annan framtidsförhoppning de har är att arbete med stöd skulle erbjudas oberoende av var klienten bor. I dag erbjuds den inte alls i alla kommuner.
Om jobbsökande sällan är en lineär process så är den det än mindre inom arbete med stöd och arbetstränarna får ofta räkna med en lång process. Men när de sedan tillsammans med klienten lyckas hitta ett jobb är det extra belönande.
– Jag minns en ung kille som inte visste vad han ville och motivationen varierade också rätt mycket. Men sedan hittade vi en arbetsplats och en arbetsgemenskap som passade honom perfekt. Det är alltid lika fint, säger Fanny.
Text och foto: Matilda Hemnell
Artikeln ingår i vår tidning Gemenskap och påverkan GP 4/2020
