Som verksamhetsledare deltar jag vanligtvis i många möten, tar ställning till kollegers arbete, kommenterar frågor och för diskussioner med både medlemmar, samarbetsparter, beslutsfattare och många fler, hela tiden.
Plötsligt har mitt arbete förändrats. Jag är inte på samma sätt i kontakt med mina kolleger, jag måste ligga stilla och jag hinner läsa och reflektera mer.
Vad väcker debatt i Svenskfinland och nationellt? I medierna diskuteras rambudgeten och vårdreformen och hur alla förändringar drabbar den enskilda människan.
Mitt uppdrag är att fundera på hur alla dessa förändringar påverkar personer med utvecklingsstörning. Vårdreformen har kommenterats i många sammanhang och oron för de svenska tjänsterna återkommer hela tiden.
De flesta finlandssvenska politiker försvarar Kårkulla, och vill att samkommunen bevaras. Många anhöriga är också oroade, om vi inte har Kårkulla så har vi inga svenska tjänster. FDUV har också uttalat sitt stöd för Kårkulla samkommun, kommunerna klarar inte av att erbjuda tjänster på svenska i varje fall inte överallt i Svenskfinland.
Samtidigt funderar jag på hur vi ska kunna bevara och försvara andra alternativ. Att försvara Kårkulla kan innebära att servicepaletten för personer med funktionsnedsättning minskar och det i framtiden inte finns andra alternativ på svenska. Det kan medföra att kommunerna anser att de svenska tjänsterna är skötta i och med att Kårkulla finns.
De av våra medlemmar som söker alternativa stödformer kan ha svårt att hitta sådana. Därför blir det ännu viktigare att Kårkulla lyckas utveckla sina tjänster till att bli så mångsidiga som möjligt.
FDUV initierade ett projekt kring personlig assistans tillsammans med Kårkulla och Finlands Svenska Handikappförbund redan 2009. Vår förhoppning var att Kårkulla skulle förmedla och koordinera personliga assistenter runt om i Svenskfinland. Det är en service som saknas i de flesta regioner och många anhöriga är tvungna att sköta det själva. Jag vet inte vad det blev av projektet men har inte hört något om förmedling eller koordineringen.
I och med de stora förändringarna, där hela nationen pratar om att spara, blir vi försiktigare med att kräva det stöd vi behöver. Det får inte bli så att vi börjar pruta på de tjänster som är viktiga för våra medlemmar. Det handlar sist och slutligen inte så mycket om pengar utan om kunskap, färdigheter, attityder och vilja. Det gäller för oss att kämpa på för en bättre vardag, också i fortsättningen.