I september firas den funkishistoriska månaden för första gången i Finland och det är verkligen på tiden. Historiskt sett har personer med funktionsnedsättning marginaliserats, nedvärderats och behandlats uselt. Trots att personer med intellektuell funktionsnedsättning varit utan rösträtt, vanvårdats på institutioner och blivit tvångssteriliserade lyser funkisperspektivet med sin frånvaro i historieböckerna.
Den funkishistoriska månaden vill ändra på detta genom att öka medvetenheten och kunskapen om de oförrätter personer med funktionsnedsättning blivit utsatta för. Under den här månaden är det också viktigt att reflektera över de framsteg som gjorts för rättigheterna för personer med funktionsnedsättning.
Framsteg genom gräsrotsengagemang
Utvecklingen mot ett inkluderande och rättvist samhälle har i stort sett drivits av engagemang på gräsrotsnivå i funktionshinderorganisationer. Till exempel FDUV:s rötter ligger i de föräldrakretsar som bildades på 1950- och 60-talet, och vars centrala målsättning var att förbättra situationen för svenskspråkiga med intellektuell funktionsnedsättning. På den vägen är vi fortfarande och i november på vårt jubileumsseminarium reflekterar vi över vår historia och firar våra framsteg.
Mycket har förändrats i samhället sedan föräldrakretsarna bildades och år 2016 var en viktig milstolpe i erkännandet av personer med funktionsnedsättning som likvärdiga medborgare. Då ratificerade Finland FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Redan i grundlagen från 2000 fick de allmänna fri- och rättigheterna samt mänskliga rättigheterna en strakare ställning.
Nedskärningarna hotar utvecklingen
Men hur kan vi fira alla de här framstegen när den nuvarande politiken verkar föra oss bakåt i utvecklingen? Vi står nämligen inför en oroande verklighet: stora nedskärningar i välfärden som kommer att drabba personer med funktionsnedsättning oskäligt hårt.
Trots att flera nedskärningar redan genomförts är flera nya nedskärningar på kommande. I budgetförhandlingarna för nästa år beslöt regeringen bland annat om:
- höjning av klientavgifterna inom social- och hälsovården
- nedskärningar i bostadsbidraget
- stora nedskärningar i finansieringen av social- och hälsovårdsorganisationerna, som berör organisationer såsom FDUV.
Lagberedningen av dessa är i full gång utan att vi vet de sammanlagda konsekvenserna av alla nedskärningar. Utöver dessa nedskärningar är regeringens planer för funktionshinderlagen väldigt oroväckande. FDUV och 24 andra organisationer oroar sig för att ändringarna i lagen kommer att leda till en dramatisk förändring i tillgången till tjänster för personer med funktionsnedsättning.
Dessa nedskärningar och förändringar står i stark kontrast till den utveckling som skulle behövas. Även om samhället har gjort stora framsteg i att förbättra rättigheterna för personer med funktionsnedsättning, har vi mycket arbete kvar att göra.
Risken är stor att de planerade nedskärningarna kommer att bli dyra för samhället på sikt och leda till mänskligt lidande. Vi borde i stället säkerställa att personer med funktionsnedsättning har tillgång till det stöd de behöver för att kunna leva ett självständigt liv och vara delaktiga i samhället på lika villkor som alla andra, men nu går utvecklingen åt helt fel håll.
Vårt historiska avtryck
Den funkishistoriska månaden påminner oss om att vi har en lång väg kvar att gå innan full delaktighet och inkludering kan bli verklighet för personer med funktionsnedsättning. I ljuset av de kommande nedskärningarna väcks oundvikligen frågan: vilket avtryck kommer vår generation att lämna i historien? Blir vi ihågkomna som dem som gärna talade om internationella konventioner och mänskliga rättigheter i festtal, men som inte kunde leva upp till dem i praktiken?
När kommande generationer ser tillbaka på 2020-talet hoppas jag att de ser oss som outtröttliga försvarare av mänskliga rättigheter som stod upp för utsatta grupper också i utmanande tider. Det hoppas jag att diskuteras på den funkishistoriska månaden om 100 år i stället för de nedskärningar som förde oss bakåt i tiden, men det kräver en kursändring i politiken.
Text: Vanessa Westerlund, sakkunnig inom påverkansarbete