Tillsammans med flera funktionshinderorganisationer och serviceproducenter vädjar FDUV till regeringen: avstå från de planerade nedskärningarna på 100 miljoner euro inom socialvården i nästa statsbudget.
Tidigare nedskärningar har redan haft förödande konsekvenser för personer med funktionsnedsättning och deras anhöriga. De har redan drabbats oskäligt hårt. Ytterligare nedskärningar riskerar äventyra både lagstadgade rättigheter och en människovärdig vardag.
Även Social- och hälsoministeriets arbetsgrupp har haft svårt att hitta sparmål. Det visar hur omöjliga nedskärningarna är att genomföra.
Är det verkligen så att Finlands regering vill fortsätta att ta av de mest utsatta?
Hur syns nedskärningarna redan i dag?
Ekonomin styr allt oftare besluten om funktionshinderservice, trots att lagen uttryckligen kräver individuella bedömningar utgående från behov.
Det här syns i
- försämrad tillgång till och kvalitet på tjänster
- att klienter styrs till allmänna tjänster även om de inte är tillräckliga eller lämpliga
- tvångsförflyttningar
- ökad fattigdom
- inskränkta rättigheter
- otillräckligt stöd i vardagen
- svårigheter att få svenskspråkiga tjänster
- ökad ojämlikhet
- en ökad och kontinuerlig belastning för klienter och anhöriga
- urholkat förtroende och ökad känslan av osäkerhet
- en urholkning av god förvaltning
De politiska beslutsfattarna ska övervaka att lagen efterföljs. För tillfället följs inte lagen om funktionshinderservice.
En individuell bedömning av servicebehovet är en mycket viktig myndighetsuppgift inom funktionshinderservicen, men den genomförs inte omsorgsfullt i dag. I många områden har den ersatts av beslut som enbart baseras på klientanteckningar, utan att klienten hörs. Det här försämrar rättssäkerheten avsevärt.
Allt fler blir ekonomiskt utsatta
Bland de nedskärningsförslag som nu lyfts fram är vi särskilt oroade för att klientavgifterna inom serviceboende, institutionsvård och familjevård höjs. Det slår direkt mot personer med funktionsnedsättning och försämrar deras försörjning.
Höjda klientavgifter och hyror i boendeservice samt nedskärningar i arbetsersättningen för deltagande i arbetsverksamhet har redan försvagat försörjningen för personer med intellektuell funktionsnedsättning och ökat fattigdomen. Efter alla nödvändiga utgifter har deras disponibla medel krympt med upp till hälften. Det tvingar människor att dra ner ännu mer på nödvändiga läkemedel, hygienartiklar, kläder, hobbyer och fritidsaktiviteter.
Det är viktigt att notera att personer med funktionsnedsättning även berörs av nedskärningar inom till exempel hemvård, familjers hemservice och eftervård. Det gäller exempelvis familjer med barn med funktionsnedsättning och unga vars behov av hjälp och stöd även påverkas av en funktionsnedsättning.
Boendeservice centraliseras och lättas – tvångsförflyttning har ökat
Välfärdsområdena minskar användningen av köpta tjänster och centraliserar boendeservicen för personer med intellektuell funktionsnedsättning till egna boendeenheter i tillväxtcentra. Det här för att uppnå inbesparingar, även när en upphandlad tjänst bättre motsvarat klientens bästa och behov.
Personer flyttas till lättare boendeformer även när deras funktionsförmåga kräver stöd dygnet runt. Det sker utan att de berörda hörs ordentligt: påtvingade flyttar görs enligt snäva tidtabeller, ibland hundratals kilometer bort, och familjer får information om förändringarna med oskäligt kort varsel.
Köerna till boendeservice har blivit längre. Unga vuxna med intellektuell funktionsnedsättning kan inte flytta hemifrån och bli självständiga.
Modellen med flera olika typer av serviceproducenter har varit en av Finlands styrkor. Nu är särskilt små serviceproducenters situation hotad. Det minskar alternativen för personer med intellektuell funktionsnedsättning.
Dag- och arbetsverksamhet har minskats
Dag- och arbetsverksamhet har på många håll skurits ned kraftigt: antalet verksamhetsdagar har halverats för alla klienter genom ett enda beslut, och hela verksamheter har lagts ned.
Människor transporteras långa sträckor till andra kommuner bara för att servicen lagts ned i det egna området. Kortare verksamhetsdagar och längre resor har ökat oro, utmanande beteenden och belastat boendeenheter, som saknar resurser för att möta det växande behovet.
En del unga vuxna har blivit helt utan dag- eller arbetsverksamhet, vilket ökar marginaliseringen.
Färdtjänsten har försämrats
Nedskärningar i färdtjänsten leder till orimliga situationer: resor nekas helt, skjutsar uteblir, de försenas med timmar eller så kombineras rutter så att resorna blir orimligt långa.
Personlig assistans har minskats
Tillgången till personlig assistans och boendestöd har försämrats. Det här är tjänster som möjliggör ett självständigt liv och delaktighet i samhället för personer med intellektuell funktionsnedsättning.
Besluten är korta och tidsbegränsade, antalet timmar skärs ned och möjligheten att få extra stöd i brådskande situationer är långsam eller obefintlig.
Familjernas belastning och byråkrati har ökat
Belastningen för personer med funktionsnedsättning och deras familjer har ökat och barnfamiljernas situation har avsevärt försvårats. Beslut om tjänster fattas för korta perioder, ibland bara för några månader, vilket leder till en ständig ansökningsrumba och onödig byråkrati. Antalet rättelseyrkanden och den ständiga kampen för tjänster har ökat explosionsartat. Sparbesluten skulle minska administrationen, men situationen är den motsatta.
Många undviker att kontakta socialtjänsten, eftersom även mindre justeringar i servicen ofta leder till en omfattande genomgång av hela stödhelheten. Många är rädda för att det leder till försämringar i besluten.
Den ständiga osäkerheten samt förändringarna och bristerna i tjänsterna försvårar möjligheterna för föräldrarna att arbeta.
Nedskärningar i organisationsfinansieringen minskar stödet
Vissa har föreslagit att man i stället för nedskärningar inom socialvården skulle skära i finansieringen till social- och hälsovårdsorganisationer. Det är ändå ett mycket dåligt alternativ som bara skulle förvärra situationen ytterligare. De omfattande nedskärningar som redan riktats mot social- och hälsovårdsorganisationer har minskat på stöd, rådgivning och lågtröskelhjälp för dem som drabbas av de andra nedskärningarna.
Livslånga och nödvändiga tjänster
Personer med funktionsnedsättning har ett långvarigt, nödvändigt och ofta livslångt behov av tjänster. Funktionshinderservicen tryggar förverkligandet av grundläggande rättigheter och mänskliga rättigheter. Nedskärningar inom funktionshinderservicen eliminerar inte servicebehovet – de försvårar det.
Vi undertecknade vädjar till Finlands regering att helt dra tillbaka nedskärningarna på 100 miljoner euro inom socialvården.
I stället bör välfärdsområdenas finansiering ändras så att lagen tryggar tillräcklig finansiering för funktionshinderservicen och välfärdsområdena inte behöver bryta mot lagen för att täcka sina underskott.
Finansieringen till social- och hälsovårdsorganisationer måste tryggas, så att de även i fortsättningen ska kunna hjälpa samhällets mest utsatta.
Organisationerna bakom denna vädjan:
- Aspa-koncernen
- Aula-työkotien Kannatusyhdistys
- Autism Finland
- FDUV
- Honkalampi-säätiö
- Kehitysvammaisten Tukiliitto
- Kehitysvammaliitto
- Kehitysvammatuki 57
- Keski-Suomen vammaispalvelusäätiö
- Mahdollisuus Lapselle
- Nuorten Ystävät
- Savas-säätiö
- Tukena Ab
- Tukena säätiö
Mera information:
Vanessa Westerlund, sakkunnig inom påverkansarbete
vanessa.westerlund@fduv.fi
040 674 72 47
Läs ställningstagandet på finska