Ett jobb fyllt av glädje

Klara Enlund bor på boendet Solsidan i Kronoby. Två dagar i veckan deltar hon i verksamheten på dag- och arbetscentralen Regnbågen.

– Personalen ger mig trygghet och stöd. Jag har Downs syndrom så jag behöver hjälp med vissa saker. Om det inte fanns personal skulle jag bli fundersam, otrygg, ensam och utanför.

Klara tycker inte om förändringar, men om hon får stöd av personalen går det bra att hantera även sådant som är svårt.

Om det inte fanns personal skulle jag bli fundersam, otrygg, ensam och utanför.

– Personalen hjälper mig så att jag inte mera saknar min mamma och pappa så mycket. De tröstar mig om jag är ledsen och pratar med mig när det kommer någon förändring, säger Klara.

På Regnbågen deltar 18 personer i dag- och arbetsverksamhet, därtill är två inom utlokaliserat arbete. Personalen består av fyra handledare, varav tre är närvårdare och en är hushållslärare, en serviceansvarig och en serviceförman på 50 procent.

Sonja Tallgård är serviceförman för både Regnbågen och boendet Solsidan. De hör numera till Österbottens välfärdsområdet efter att tidigare ha varit en del av Soite. Solsidan är den enda boendeenheten i Kronoby, det betyder att det finns en stor bredd bland de tolv personer som bor där, åldersspannet är från 20–71 år.

Boendet har personal dygnet runt. Personalen består av sex handledare, varav de flesta är närvårdare och en är sjukskötare, en serviceansvarig och så Sonja som serviceförman på 50 procent.

– Det räcker förstås aldrig till, så vi får alltid ta in extra, säger Sonja.

Inom välfärdsområdet strävar man efter att ha en vikariebank men i praktiken funkar det inte så bra ännu.

– I verkligheten är det jag tillsammans med personalen som letar efter vikarier.

För ett år sedan sa jag att det aldrig har varit så svårt som nu att få vikarier. Inte är det bra nu heller, men bättre.

Enligt Sonja har läget med att hitta vikarier nyligen blivit bättre. Det beror troligen bland annat på att många stora företag i trakten sagt upp eller permitterat personal, vilket lätt till mer rörlighet på arbetsmarknaden.

– För ett år sedan sa jag att det aldrig har varit så svårt som nu att få vikarier. Inte är det bra nu heller, men bättre. Finland behöver mer vårdutbildad personal. Regeringen får fundera hur man ska göra så de inte far till Sverige eller Norge – eller väljer någon annan bransch för att vårdyrket är för slitsamt.

Förutom att man konkurrerar om personal med helt andra branscher finns det en viss konkurrens med äldreomsorgen. Här har funktionshinderfältet en fördel om man får tro Sonja.

– Vi har rykte om att vara personaltätare. Men på minussidan finns att man från närvårdarutbildningen plockat bort inriktningen ”arbete med personer med funktionsnedsättning” som en obligatorisk del av grundstudierna. Det syns i att vi får färre studerande till oss och att färre kommer i kontakt med den här branschen.

Det finns dock nu planer på att ändra i utbildningen igen. Framöver ska alla på en praktikperiod inom det här området redan det första studieåret. En välkommen förändring, enligt Sonja. Samtidigt påpekar hon att det finns en skriande brist på socialarbetare.

Om vi inte har socialarbetare har vi ingen service – inget boende, ingen dagverksamhet, inte färdtjänst, ingenting – då det inte kan tas några vårdbeslut.

– Inom välfärdsområdet finns det många socialarbetarvakanser obesatta.

Det syns i att beslut och uppdateringar av serviceplaner dröjer.

– Och att en del av socialarbetarens uppgifter faller på mig, men vi har ett bra samarbete med socialhandledaren i Jakobstad.

En socialhandledare får ändå inte ta vårdbeslut och det har konsekvenser på sikt.

– Om vi inte har socialarbetare har vi ingen service – inget boende, ingen dagverksamhet, inte färdtjänst, ingenting – då det inte kan tas några vårdbeslut.

Socialvården har egentligen ännu större personalbrist än sjuk- och hälsovården, tror Sonja, men det talas det inte lika mycket om.

Serviceförman Sonja Tallgård utanför dag- och arbetscentralen Regnbågen. I Regnbågens butik kan vem som helst köpa produkter som servicetagarna har gjort. Sonja är också serviceförman för boendet Solsidan.

Stöda och handleda för ett gott liv

För många som inte har en tidigare kontakt med personer med funktionsnedsättning kan det vara oklart vad jobbet inom funktionshinderservicen går ut på. Så jag frågar Sonja hur hon skulle förklara vad jobbet handlar om.

– Arbetet går ut på att försöka hitta lösningar och möjligheter som gör att klienten mår bra och har det bra.

På Regnbågen som erbjuder dag- och arbetsverksamhet handlar det om att hitta meningsfull sysselsättning, till exempel producera saker, och öva på färdigheter som gör att man kan bli mer självständig, till exempel att laga mat. Solsidan är servicetagarnas hem.

– Där är det också viktigt med meningsfull sysselsättning men på ett annat sätt. Personalens uppgift blir att handleda dem som bor där att fixa vardagen. Det handlar om hygien, fritid, städning, matlagning, klädvård med mera.

Glädjen och gemenskapen med det här gänget är något speciellt.

Ibland dominerar diskussionen om funktionshinderservicen och vårdbranschen av det negativa som personal- och resursbrist, men vad är det bästa med att jobba med personer med intellektuell eller liknande funktionsnedsättning?

– Det bästa är glädjen! Ofta har vi så jättejätteroligt här.

Enligt Sonja som också har erfarenhet av hemservicen och barnskyddet är det här området det absolut gladaste.

– Det finns försåts också ilska, utbrott och andra utmaningar, men glädjen och gemenskapen med det här gänget är något speciellt.

Jag får vara med en stund på Regnbågens personalmöte och tala med Catharina, Isak, Jeanette, Jenny, Melanie, Mikaela och Sophie. De lyfter också fram just glädjen som det positiva med jobbet. De nämner ord som mångsidigt, givande och roligt och att de uppskattar människorna de får jobba med; att de är så positiva och ger mycket tillbaka.

Många i personalen har också erfarenheter av äldreomsorgen och föredrar det lugnare tempot på Regnbågen, att de hinner ge tid åt klienterna, fundera och diskutera tillsammans. Att man inte hela tiden behöver se på klockan och rusa vidare.

I Kronoby har vi världens bästa anhöriga.

Dessutom lyfter de fram arbetsgemenskapen. De är bra på olika saker, men stöttar varandra. Visst finns det tyngre dagar och det kan tidvis vara mycket ljud och en del utmanande beteende. Men det är också en del av jobbet, konstaterar någon, samtidigt som de efterlyser mer fortbildning kring just den tematiken.

Sonja poängterar vikten och det fina med kontakten till klienternas anhöriga.

– I Kronoby har vi världens bästa anhöriga, slår hon skämtsamt fast. Till exempel under pandemin då både klienter och anhöriga skulle anpassa sig hade vi trots utmaningarna alltid ett trevligt samarbete.

Boendet Solsidan. Byggnaden ägs av DUV i Karlebynejden, men verksamheten drivs av välfärdsområdet. Här finns sammanlagt tolv platser, åtta inom gruppboende och fyra lägenhetsboende.

Recept för att tackla personalbristen

När jag frågar om nackdelarna inom branschen nämner Sonja förstås brådskan. Hur kunde vi komma åt den och personalbristen?

– Det är enkelt. Privat brukar jag säga att det är bara att höja lönerna, säger Sonja halvt på skämt men tar sedan på sig chefshatten igen.

– Det viktigaste är att se över arbetsförhållandena. Att satsa på välmående i arbetet, att satsa på personalen, att den sammansvetsas som arbetsgrupp och får fortbildning, och att jobba för en bra arbetsmiljö.

Det viktigaste är att se över arbetsförhållandena.

Jag frågar om man kan göra det samtidigt som det råder resurs- och personalbrist.

– Man måste ju göra det för annars får man inte någon förändring till stånd! svarar Sonja bestämt.

En annan aspekt som försvårat personalpusslet är kravet på att det på boendet alltid måste finnas sådana som kan ha läkemedelsansvar. Det begränsar tillgången på vikarier. 

Som en lösning på personalbristen har man också fört fram kortare ettåriga utbildningar. Sonja välkomnar detta, men påminner om att det inte löser problematiken med läkemedelsansvaret.

Alltid roligt att fara på jobb

Susanne Granholm jobbar på boendet Solsidan med ett längre vikariat sedan ungefär ett år tillbaka och stortrivs. Hon, som har en bakgrund inom demensvården, hade gjort en del vikariat på Regnbågen tidigare och fastnade.

– Jag var mycket ledsen när jag var på väg hem från Regnbågen då vikariatet var slut, och tänkte att jag ska tillbaka före pensioneringen.

Det är så givande att se hur nöjda och tacksamma de kan vara bara du handleder dem lite.

Och så blev det, men den här gången som sagt på Solsidan.

– Jag har en syster med funktionsnedsättning. Det här är min målgrupp egentligen. Det är så givande att se hur nöjda och tacksamma de kan vara bara du handleder dem lite. Visst finns det också sämre dagar, men det går också att ha en rolig dag på jobbet.

Jobbigast är det då det är – inte helt överraskande – för lite personal på ett skift.

– Om någon har något extra blir det snabbt stress. Man borde alltid få ta in extra personal. Extra personal är guld värd, men det finns inte pengar för det då det ska sparas.

– Jag trivs jättebra, det är alltid roligt att fara på jobb!