Är lättläst faktiskt lätt att läsa?

När Carina Frondén jobbade med lättläst inom FDUV, för både LL-Center och Lärum, blev hon frustrerad över att det inte fanns någon forskning om hur det lönar sig att skriva lättlästa texter för personer med intellektuell funktionsnedsättning. Hon tog saken i egna händer och började själv forska i ämnet.

– Jag ville ta reda på vad som de facto är lätt för vår målgrupp när det gäller läsning.

I dag är Carina doktorand i nordiska språk vid Helsingfors universitet och forskar i lätt språk. Hennes forskning berör läsning av lättlästa texter, närmare bestämt lättlästa myndighetstexter som har publicerats digitalt.

Jag ville ta reda på vad som de facto är lätt för vår målgrupp när det gäller läsning.

Före hon började med sin egentliga forskning skrev hon tillsammans med Solveig Arle en vetenskaplig artikel där de samlade forskning om lätt svenska. Även om det inte finns mycket forskning kring lättläst på svenska, hittade de en del. Det var värdefullt att få den forskningen samlad.

Därefter gjorde hon tillsammans med Johanna Kaakinen från Åbo universitet en pilotstudie.

– Jag valde vissa specifika råd för hur man skriver lättläst som jag testade i ett läsexperiment.

Det gällde råden 1) att använda vanliga ord, 2) att undvika långa ord och 3) att upprepa samma ord i stället för att använda synonymer. I experimentet deltog två grupper, en bestående av personer med intellektuell funktionsnedsättning och en kontrollgrupp bestående av högskolestuderande. Alla fick läsa två lättlästa myndighetstexter som publicerats av Skatteförvaltningen på webben.

Samtidigt som de läste texterna från en skärm registrerades deras ögonrörelser med en specialkamera. Utgående från dessa data kunde Carina sedan göra en statistisk jämförelse och dra vissa slutsatser. Grundtanken är att det som är svårare och kräver mer bearbetning tittar man längre på. Resultat var rätt entydigt.

– Ju ovanligare ett ord var, desto längre tittade de på det och ju längre ett ord var, desto längre tittade de på det. Delvis såg jag också samma sorts effekt gällande upprepning av samma ord. Och det var en tydlig skillnad mellan grupperna.

Så när man skriver lättläst är det viktigt att upprepa ord framom att använda synonymer, men framför allt är det viktigt att undvika långa och ovanliga ord, sammanfattar Carina.

Fast en text publiceras som lättläst behöver det inte betyda att den faktiskt är lätt att läsa för personer med intellektuell funktionsnedsättning.

I samband med experimentet kollade hon också hur väl deltagarna förstått texten de läst. Inte så bra, visade det sig.

– Texterna var helt för svåra. Så där allmänt kan man konstatera att fast en text publiceras som lättläst behöver det inte betyda att den faktiskt är lätt att läsa för personer med intellektuell funktionsnedsättning.

Carina och Johanna har också gjort en uppföljande studie där Carina vid sidan av de ovannämnda effekterna tittat på hur läsningen påverkas av ordens abstraktionsnivå. För att exemplifiera: Stol och morot är konkreta ord, medan nyfikenhet och demokrati är mer abstrakta. För den här studien har grupperna läst lättlästa texter om demokrati, Bibeln, trygg matlagning och coronavaccin.

Resultaten från studien är inte ännu klara, men vi kan se framemot mer vetenskapligt grundad kunskap om vad som gör en text lätt att läsa för just den här målgruppen.

Text: Matilda Hemnell

Foto: Jenny Perklén

Artikeln ingår i FDUV:s tidning Gemenskap & påverkan GP 4/2023 med temat läsning