Sökes: Personal som kan hjälpa familjerna

– Mest har det varit bekymmer. För familjerna har det inneburit många extra samtal för att få kontakt med rätt personer som kan sköta deras ärenden i välfärdsområdena. Det har varit en extra belastning för familjerna, säger Camilla Forsell, sakkunnig inom familjearbete på FDUV.

Fast vårdreformen har planerats länge och man har försökt göra webbplatser klara i tid så saknas det en hel del tydlig konkret information. Det finns bara allmänna telefonnummer, inga namn på kontaktpersoner.

Det har blivit ännu svårare att hitta rätt instans var man ska börja fråga om stöd och hjälp.

För familjerna skulle det vara viktigt att få kontakt med någon som kan funktionshinderområdet, vilket serviceutbud som finns och allra helst någon som känner till familjens ärenden. Att vara tvungen att förklara sin situation och bakgrund för nya personer gång på gång är frustrerande.

– Om familjen inte haft en befintlig kontakt tidigare så har det nu blivit ännu svårare att hitta rätt instans var man ska börja fråga om stöd och hjälp, säger Camilla.

För familjer som varit i rullorna redan tidigare har processerna stannat upp, bedömer Camilla. Det verkar vara oklart vem som beslutar i de olika ärendena. Vem ska uppdatera rehabiliteringsplanen så att FPA-terapierna kan fortsätta? Får man anlita de gamla läkarna eller måste man bli hänvisad till hälsovårdscentralen där det saknas kunskap om klienten och funktionsnedsättningen? Det finns många frågor, och det är svårt att få svar.

Camilla Forsell är sakkunnig inom familjearbete på FDUV och Trude Jansson-Wenberg är regionchef inom funktionshinderservicen i Västra Nylands välfärdsområde. Foto: Sofia Jernström och privat

Vart försvann Kårkullas kunnande?

Trude Jansson-Wenberg är regionchef inom funktionshinderservicen i Västra Nylands välfärdsområde med lång erfarenhet från Kårkulla. Numera koordinerar hon den svenska servicen för Kårkullas tidigare enheter i Hangö, Raseborg, Kyrkslätt, Grankulla och Esbo. Sammanlagt ingår här sju serviceenheter.

Att det är svårt för familjerna att hitta rätt i servicesystemet beklagar Trude. I och med att Kårkulla upplöstes har också deras expertteam – tidigare omsorgsbyråer – upplösts, åtminstone i Västra Nyland.

– Den största förändringen är expertteamen. De jobbar inte längre här utan är en del av Esbo öppna rehabiliteringsbyrå och jobbar inte på samma sätt som förr, säger Trude.

Det kommer att ta en tid för välfärdsområdets socialarbatare att lära sig det här området.

Hon berättar att Kårkullas tidigare socialarbetare som familjerna var vana att kontakta nu är rehabiliteringsplanerare. Det är i stället välfärdsområdets socialarbetare som de ska vända sig till.

– Det kommer att ta en tid för dem att lära sig det här området. Visst har vi haft tätt samarbete med dem tidigare, men det är en hel del nya frågor för dem att ta ställning till.

Trude berättar att en del personal från det tidigare expertteamet dessutom har slutat. Därtill har specialläkartjänsterna försvunnit och man utreder nu hur de ska organiseras. Hur det blir med experttjänsterna varierar beroende på välfärdsområde. Till exempel i Östra Nylands välfärdsområde har expertteamet fått fortsätta som tidigare.

På FDUV undrar man vart Kårkullas kunnande försvunnit.

Det verkar som att man inom välfärdsområdena inte förstått hur brett och mångfacetterat funktionshinderområdet är.

– Inom välfärdsområdena borde man dra nytta av Kårkullas personal och deras specialkunnande som berör familjer i behov av tjänster inom funktionshinderservicen, säger Camilla.

– Det verkar som att man inom välfärdsområdena inte förstått hur brett och mångfacetterat funktionshinderområdet är, att det här verkligen behövs individuella bedömningar och skräddarsydda lösningar.

Hon poängterar att personer med intellektuell funktionsnedsättning inte är någon homogen grupp. Det är viktig att utgå från individens behov och förutsättningar och att dessutom se hela familjens behov av stöd.

Hur långt tålamod ska familjerna ha? Det tar nu mycket mera tid av föräldrarna att sköta barnens ärenden och få tjänsterna att fortgå.

Oklarheter i servicestigar och -strukturer har lett till många fler kontakter för familjerna, bedömer Camilla.

– Hur långt tålamod ska familjerna ha? Det tar nu mycket mera tid av föräldrarna att sköta barnens ärenden och få tjänsterna att fortgå.

Hon förstår att det tar sin tid att bygga upp strukturerna men under tiden skulle det vara oerhört viktigt att informera och möta familjerna, lyssna in deras verkliga behov.

Jag förstår att familjerna är frustrerade.

Trude sticker inte under stol med att kommunikationen varit en utmaning för välfärdsområdena. Hon har efterlyst en guide till familjerna med klar och tydlig information om vem man ska vända sig till i vilka frågor.

– Jag förstår att familjerna är frustrerade. Vi har haft vår socialarbetare som de kunnat vända sig till. Förhoppningsvis hittar de snart till välfärdsområdets socialarbetare och att de kan lotsa dem vidare.

Deltagarna i Soldalens dagverksamhet har märkt av att Soite tagit över verksamheten efter Kårkulla. På bilden från vänster: Jan Granlund, Carola Hägg, Patrick Rustén, Göran Wiis, Aysha Abdulkadir, Mats Häggblom, Wivi Huuhka och Daniel Wargh.

Verksamheten på enheterna fortgår som förr

Trots utmaningarna bedömer Trude att omställningen till välfärdsområdena i det stora hela gått bra.

– Om man tänker på enheterna, dagverksamheter och boenden, så tror jag inte att servicetagarna har märkt så stor skillnad. Däremot har det varit en stor förändring för enhetscheferna. Det är många nya dataprogram och människor. Det är ett enormt jobb att få alla program att tala med varandra.

Bilden som Trude målar upp motsvarar de erfarenheter som deltagarna vid Soldalens dagverksamhet i Karleby har. Enheten hörde tidigare till Kårkulla och är nu en del av Soite, Mellersta Österbottens välfärdsområde. Carola Hägg och Jan Granlund berättar att de märkt av förändringen.

– Personalen sitter mera vid datorn, och de säger att de inte riktigt kan alla dataprogram. Då personalen är mycket vid datorn blir det mindre tid för dem att vara med oss som bor på boendet, säger Carola.

En del ändringar är små men konkreta och därför sådana som personer med intellektuell funktionsnedsättning kan lägga märke till. Till exempel att det på personalens namnlappar nu står Soite och inte Kårkulla. På många ställen finns ändå Kårkullas logo kvar. Det tycker Daniel Wargh är fel.

– Vi vill att det ska vara Soite i stället för Kårkulla, för så är det ju nu, säger Daniel.

En del av utmaningarna inom servicen är ingalunda nya. Mycket kan hänföras till det som stavas p e r s o n a l b r i s t.  Det är stor brist på socialarbetare, personal inom boende och dag- och arbetsverksamhet samt läkare som kan området.

Också på Soldalens dagverksamhet har deltagarna känt av personalbristen.

– Det verkar vara svårt att få vikarier. Om det inte finns tillräckligt med personal händer det att vardagsrutiner som städning och dusch byter dag, berättar Jan.

På FDUV ser man det som viktigt att familjerna får en kontaktperson så att det blir lättare för dem att hitta rätt i servicesystemet.

Förändring innebär möjligheter

Trude har en lång karriär inom Kårkulla bakom sig. Det är med ett visst vemod hon tänker på övergången till välfärdsområdena.

– Kårkulla hade under sina 60 år byggt upp en organisation, gjort ett enormt arbete och samlat kunskap. Nu splittrades den kunskapen. Förhoppningen är att kunskapen lever kvar i välfärdsområdena.

Nya människor öppnar upp för nya samarbeten och det föds nya bra saker.

Hon poängterar också att Kårkulla var en liten organisation jämfört med välfärdsområdena. Det fanns klara och tydliga processer och man hade utvecklat många bra arbetssätt. Men visst ser hon även möjligheter med förändringen.

– Nya människor öppnar upp för nya samarbeten och det föds nya bra saker. Men det tar tid. Kanske vi om ett år får se något av det nya.

Hon nämner till exempel en digiklinik som funnits inom Eteva. Det är ett arbetssätt hon ser möjligheter i. På samma sätt kan andra ta modell av exempelvis FIXtv.

– Vi kan dra nytta och lära oss av varandra.

Dessutom upplever Trude att det finns en vilja att utveckla bra processer även inom välfärdsområdet. En annan positiv utveckling är att man i välfärdsområdet inte längre talar om vakanser utan om behov. Det finns en större flexibilitet kring hur och vilken personal som kan anställas.

På Soldalen har man redan känt att övergången till Soite fört med sig något gott. De får låna Soites bil för att åka på utfärder, vilket varit uppskattat. Bilen är så stor att också de rullstolsburna ryms med.

Egentligen är det otroligt att man ändå rott i land övergången. Det är en enorm förändring med en massa detaljer som behöver fås i skick.

Även Camilla på FDUV har noterat vissa fördelar. När man till exempel harmoniserat kriterierna för närståendevård har en del fått höjt belopp.

– Servicepaletten har också blivit bredare i synnerhet för dem som är från en liten kommun då man nu har tillgång till hela välfärdsområdets tjänster.

Trude konstaterar att det är en väldigt kort tid sedan välfärdsområdena tog över.

– Egentligen är det otroligt att man ändå rott i land övergången. Det är en enorm förändring med en massa detaljer som behöver fås i skick.

Första tiden var det mycket fokus på att alla i personalen skulle få utbetalat sin lön. Nu kan man fokusera på att få processerna i skick, konstaterar Trude.

Också Camilla tror att reformen så småningom kan landa rätt.

– Bara man skulle få samlat all expertis inom funktionshinderservicen i välfärdsområdena blir det nog bra.

Text: Matilda Hemnell

Illustration: Albert Pinilla

Artikeln ingår i FDUV:s tidning Gemenskap & påverkan GP 2/2023 med temat vändpunkter.