Min första arbetsdag började ute på fältet. Jag fick följa med till ett högstadium och lyssna när vår erfarenhetstalare från Steg för Steg berättare om sitt liv med funktionsnedsättning. Tillsammans med handledaren föreläste de för närmare 70 elever med bara en kort lunchpaus emellan. Första intrycket? Jag var imponerad!
Sedan den där första dagen har det höga tempot fortsatt. Det är full fart i verksamheten och veckorna går fort. Trots att det händer nya spännande saker hela tiden, så stannar jag ofta upp och reflektera över föreningen, mig själv och mitt arbete.
Det är inte glasklart varje dag vad som är den bästa lösningen eller vad nästa steg borde vara. Jag arbetar för att Steg för Stegs verksamhet ska vara så tillgänglig som möjligt men också att den ska vara precis sådan som medlemmarna själva önskar. Det är trots allt medlemmarna som styr föreningen framåt.
Jag har märkt att det ofta är de människomöten som blir som bäst, de som inte blir helt som man tänkt eller planerat.
Man vill så gärna att verksamheten ska passa alla eller att programmet under någon enskild träff ska vara så givande som möjligt. Men ofta får man anpassa sig och lyssna in vad som är aktuellt och viktigt för medlemmarna just den dagen vi träffas. Jag har märkt att det ofta är de människomötena som blir de bästa, de som inte blir helt som man tänkt sig eller planerat.
Ihärdighet som smittar
Att anpassa sig efter målgruppen är en viktig del av mitt arbete. Det är också skönt att märka att jag blir alltmer bekväm med att anpassa mig. Det blir en del av tillgängligheten att kunna anpassa material, tidtabeller och annat för att målgruppen ska trivas.
Det är också en fördel i vardagen att kunna anpassa sig och mitt tålamod har vuxit massor under tiden jag fått lära känna personer som i sin vardag stöter på funktionshinder i samhället – deras sisu smittar av sig.
Deras sisu – ihärdighet – syntes så tydligt när Steg för Steg tillsammans med Kårkulla samkommun ordnade infoträffar om vårdreformen i december. Våra medlemmar lyfte tydligt fram behov av service och särskilt behovet av servicetagarråd.
Servicetagarråden är en hjärtefråga för medlemmarna.
Vi vill att servicetagarråden ska finnas också efter att välfärdsområdena tagit över servicen för personer med funktionsnedsättning, liksom det fanns brukarråd inom Kårkulla. Servicetagarråden är en hjärtefråga för medlemmarna.
Deras engagemang på infoträffarna gav avtryck hos välfärdsområdets tjänstemän. Nu håller vi tummarna för att denna insats ska ge resultat och att servicetagarråden ska fortsätta i Österbotten. Jag har svårt at tro att Steg för Stegs medlemmar kommer ge upp innan frågan fått sin lösning.
Lärstigen fortsätter
Snart har jag jobbat ett år på FDUV. Året har gått snabbt och jag har fått lära mig en massa nytt om både pedagogik och politik. Det är stor variation i mitt arbete då jag jobbar lika delar med Lärum och Steg för Steg, och det tycker jag är roligt.
Människomöten lär oss något nytt varje gång vi får äran att vara med om dem.
Än är jag inte fullärd när det kommer till tillgänglighet och att arbeta för och med personer med intellektuell funktionsnedsättning. Jag tror inte heller jag någonsin kommer att bli det. Människomöten lär oss något nytt varje gång vi får äran att vara med om dem.
Text: Karolina Virta, regionalkoordinator för Steg för Steg i Österbotten och medarbetare på Lärum
