23.3.2022
Jag bor i den stora staden Khmelnytskyi som sprudlar av liv året runt. Gatorna som är kantade av hus vid hus, brukar vara fulla av människor som har bråttom och trafiken är livlig. När våren kommer till min stad känns den magisk. De många träden blir gröna och slår ut i blom längs vägarna, i parkerna och trädgårdarna. Här finns långa alléer med kastanjeträd, vildäppelträd, körsbärsträd och prydnadskörsbärsträd.
Varje dag brukade jag gå ut med min lilla ”speciella” flicka. Vi vandrade längs gatorna. Jag visade henne naturens skönhet och medan vi promenerade talade vi om årstiden vi upplevde just då.
Vi har en underbar botanisk trädgård som blir sagolik under vårarna och vår stad förvandlas till en stor blommande trädgård. Inte bara träden blommar. I rabatterna blommar tulpaner, påskliljor, pioner, rosor, syrener m.m. Oh, så jag älskar min stad.
Bild från den botaniska trädgården i Khmelnytskyi av Drozdova Elena, CC BY-SA 4.0 <https://creativecommons.org/licenses/by-sa/4.0>, via Wikimedia Commons
Mina barn är födda här. Varje dag brukade jag gå ut med min lilla ”speciella” flicka. Vi vandrade längs gatorna. Jag visade henne naturens skönhet och medan vi promenerade talade vi om årstiden vi upplevde just då.
Dagen då allting förändrades
Sen kom den fruktansvärda svarta fredagen den 24.2 som vände allt upp och ner i våra liv. Den monotona vardagen som gick ut på att överleva började. Vi hör bombalarm varje dag i vår stad. Det skrämmer inte bara barnen, utan också de vuxna. Vi har aldrig vetat vad krig är. Vi har aldrig burit vapen i våra händer. Och nu är vi varje dag rädda för det hemska kriget. Varje dag begraver vi ukrainska patrioter. Våra hjärtan värker och blöder.
Vi vänder oss till Gud i våra böner: Förlåt och rädda Ukraina! Det är hur jag känner det och vad jag tänker på när min dotter måste springa ner i en fuktig källare och hon vägrar. Hon förstår inte vad som händer. Hon har aldrig förstått vad ordet ”angripare” betyder och hon säger: ”Människor är goda, de kommer inte att skada mig”.
Jag är ensam med min smärta. Jag måste ta med min dotter till jobbet där jag hjälper personer vars hem har förstörts av ryssar, personer som nu är hemlösa. Min dotter är med mig, för hon klarar inte av att vara med någon annan än sin mamma. Om jag inte är i närheten äter hon inte, dricker hon inte och sover hon inte.
Förlåt och rädda Ukraina! Det är hur jag känner det och vad jag tänker på när min dotter måste springa ner i en fuktig källare och hon vägrar. Hon förstår inte vad som händer. Hon har aldrig förstått vad ordet angripare betyder och hon säger: ”Människor är goda, de kommer inte att skada mig”.
Jag skriker in i min dyna om nätterna och det känns som om hela jorden darrar av smärta. Jag känner mig hjälplös för där finns ingenting jag kan göra för att stoppa kriget.
Tulpaner som blommar om våren i Khmelnytskyi. Bild av Alina Vozna, CC BY-SA 4.0 <https://creativecommons.org/licenses/by-sa/4.0>, via Wikimedia Commons
Drömmen om fred och normalitet
Men idag frågade min dotter mig: ”Varför gråter du?”. Jag torkade tårarna och svarade: ”Älskling, det är krig på gatorna”. Hon frågade igen: ”Gör krig ont?”. Och jag hade inget svar att ge henne.
Hon gick genast och ritade några bilder och gav dem till mig: ”Du får dem, mamma, gråt inte”. Jag upptäckte hennes rädsla i de här bilderna. Rädslan som gömmer sig i hennes fantasier.
Vi tror att det kommer en tid när solen åter skiner och vi odlar blommor igen, planterar trädgårdar och föder barn. Men nu behöver vi hjälp, stöd och förståelse!
Vi har lidit mycket i våra liv, men inte på det sätt vi lider nu i Ukraina. Det är horror, konstant smärta, tårar, desperation, rädsla. Endast tron på Gud ger oss styrka.
Allt för många har dött redan: Den ukrainska nationen är döende, oskyldiga människor dör, oskyldiga barn dör! Vi tror att det kommer en tid när solen åter skiner och vi odlar blommor igen, planterar trädgårdar och föder barn. Men nu behöver vi hjälp, stöd och förståelse!
Text skriven av en ukrainsk mamma
Stöd familjerna i Ukraina
Enligt Inclusion Europe, den europeiska takorganisationen för personer med intellektuell funktionsnedsättning i Europa, finns det mer än 260 000 personer med intellektuell funktionsnedsättning i Ukraina. Att fly utomlands eller internt är inte ett alternativ för många av dem.
100% av de pengar FDUV samlar överförs till Inclusion Europe, som i sin tur förmedlar 100% av bidragen till de lokala funktionshinderorganisationerna i Ukraina som i sin tur är i kontakt med familjerna.
Under krigets första fyra veckor har Inclusion Europe samlat in 160 000 euro. Det hjälper omkring 1200 familjer att få mat, mediciner och basförnödenheter för stunden.
Vill du hjälpa? Donera en valfri summa via appen MobilePay till numret 84643 eller betala in direkt på insamlingskontot: FI26 4055 0011 6719 02
