Regeringen beslöt hösten 2020 att utreda hur svenska Samhall kunde fungera i Finland. En finsk Samhall-modell är tänkt att tas i bruk redan år 2022. I Sverige är Samhall AB ett statligt ägt bolag med syfte att sysselsätta personer med funktionsnedsättning. Samhalls mål är att erbjuda arbete inom bolaget och stöda övergången till den öppna arbetsmarknaden.
Samhall har funnits i Sverige redan i flera decennier och har etablerat sig i hela landet. Bolaget anställer partiellt arbetsföra personer och söker sedan lämpliga arbetsuppdrag för dem på den öppna arbetsmarknaden. Samhall är alltså ett statsfinansierat bolag med ett specifikt samhällsuppdrag: att erbjuda arbete för dem som för tillfället står utanför arbetsmarknaden.
Många med svag ställning på arbetsmarknaden förblir utan möjligheter till lönearbete om de inte får tillräckligt med stöd.
Hannu Mäkinen tillsattes som utredningsman för den finländska Samhall-modellen. Mäkinen har gjort en omfattande utredning om hur Samhall kunde fungera i en finländsk kontext. Han lyfter fram att många med svag ställning på arbetsmarknaden förblir utan möjligheter till lönearbete om de inte får tillräckligt med stöd. Han konstaterar att alla inte står på samma startlinje och kanske därför aldrig når anställning. Samhall handlar i första hand om ansvar för medmänniskan, skriver Mäkinen.
För att använda sig av Mäkinens metafor om kapplöpning mot arbetsmarknaden och om ofördelaktiga startlinjer, kan vi fråga oss på vilken startlinje personer med intellektuell funktionsnedsättning befinner sig. Hur skulle Samhall fungera för den här målgruppen? Har de en ärlig chans att delta och komma i mål?
Mäkinen föreslår att TE-byråerna skulle vara inkörsporten till anställning på Samhall, på samma sätt som i den svenska modellen. TE-byråerna skulle utreda personens förmåga, vilja och möjlighet till anställning vid Samhall. Det är alltså inte bolaget själv som väljer sina arbetstagare, utan det gör TE-byrån. Men detta är mycket problematiskt med tanke på personer med intellektuell funktionsnedsättning. TE-byrån är för många ännu obekant och de stödbehov personer med intellektuell funktionsnedsättning har som arbetssökande är främmande för dem som gör besluten.
Rådande strukturer och upptrampade servicestigar mot utlokaliserad arbetsverksamhet försvårar målgruppens möjligheter att nå lönearbete och även möjligheterna till anställning inom Samhall.
Personer med intellektuell funktionsnedsättning uppmuntras vanligen inte att skriva in sig som arbetssökande hos TE-byrån, inte ens i de fall personen tydligt uttryckt önskan om att hitta ett arbete på den öppna arbetsmarknaden. Kommunens funktionshinderservice är benägen att erbjuda arbetsverksamhet och utlokaliserad arbetsverksamhet även till dem som eftersträvar lönearbete.
Rådande strukturer och upptrampade servicestigar mot utlokaliserad arbetsverksamhet försvårar målgruppens möjligheter att nå lönearbete och även möjligheterna till anställning inom Samhall. Personer med intellektuell funktionsnedsättning blir inte alltid tagna på allvar i sin strävan efter ett betalt arbete. Vi vill därför lyfta fram möjligheten att även funktionshinderservicen kunde vara en väg in till Samhall, vid sidan av TE-byrån.
Det finns alltså en risk att denna målgrupp nedprioriteras och inte på samma sätt erbjuds stöd att nå anställning, då det redan finns etablerade servicestrukturer. Men dessa är utan lön.
Det är också viktigt att påpeka att det redan nu finns aktörer som anställer personer med intellektuell funktionsnedsättning och som verkar enligt samma värderingar som Samhall. Deras arbete har skapat verkliga arbetsmöjligheter för personer med intellektuell funktionsnedsättning, och därför bör även deras insatser uppmärksammas. Verksamheterna borde ges utrymme och stöd att verka på samma sätt som Samhall.
Det bör göras möjligt att flexibelt kombinera löneinkomster och sjukpension så att personer med intellektuell funktionsnedsättning kan ta emot arbete enligt sina verkliga förutsättningar.
Många med intellektuell funktionsnedsättning får sjukpension, även om de arbetar eller önskar hitta ett arbete. Det innebär att en person med intellektuell funktionsnedsättning som arbetar behöver vara uppmärksam på hur mycket hen kan förtjäna utan att förlora sjukpensionen. Både arbetssökning och anställning anpassas till de ramar som inkomstgränsen utgör.
Den nuvarande inkomstgränsen möjliggör arbete ca 15–20 timmar per vecka. Den verkliga förmågan och viljan att arbeta motsvarar inte alltid vad inkomstgränsen tillåter. Hur skulle detta fungera inom Samhall? Det bör göras möjligt att flexibelt kombinera löneinkomster och sjukpension så att personer med intellektuell funktionsnedsättning kan ta emot arbete enligt sina verkliga förutsättningar även inom Samhall.
Samhall kan erbjuda tjänster och öppna dörrar som annars skulle vara stängda på grund av begränsande attityder.
Vi vill betona att Samhall utan tvekan är en viktig modell. Mäkinens utredning pekar på att det inte alltid är förmågan till arbete som är ett hinder för att nå anställning, utan våra attityder påverkar också. En statligt bekostad aktör inom övergångsarbetsmarknaden erbjuder en plats inom arbetsmarknaden till sådana personer vars livsvillkor är beroende av samhällets attityder. Samhall kan erbjuda tjänster och öppna dörrar som annars skulle vara stängda på grund av begränsande attityder.
Text: Melanie Shametaj, projektledare för Steget vidare – från arbetsverksamhet till arbete med lön och Simo Klem, sakkunnig inom sysselsättningsfrågor, Kehitysvammaliitto
