Väck inte den björn som sover. Det rådet fick Lotta Löfgren-Mårtenson av rektorn för särskolan där hon jobbade som kurator. Hon hade ställt frågor om sexualitet och fick snabbt känna att det var ett tabubelagt ämne.
– Men björnen var ju redan vaken. Sexualitet är något som finns och är allmänmänskligt, säger Lotta Löfgren-Mårtenson som i dag är professor i hälsa och samhälle med inriktning sexologi och sexualitetsstudier vid Malmö högskola. Hon har forskat i och skrivit böcker om sexualitet och intellektuell funktionsnedsättning.
Sex handlar inte bara om det heterosexuella samlaget.
Hon lyfter fram vikten av att ha koll på sina egna uppfattningar, erfarenheter och attityder och att vara uppmärksam på normer.
– Sex handlar inte bara om det heterosexuella samlaget, påminner Lotta Löfgren-Mårtenson.
Kramar, pussar, smekningar, kel och att hålla någon i handen är också sexuella handlingar och för många med intellektuell funktionsnedsättning är det den delen av ett privatliv de drömmer om.
Kärlek, sexualitet, normer och gränssättning är svårt för alla – och spelet kompliceras ytterligare när det gäller personer med intellektuell funktiosnedsättning som mer eller mindre saknar ett privatliv, säger professor Lotta Löfgren-Mårtenson.
En orsak till att frågan om sexualitet och funktionsnedsättning blir svår är att personal och anhöriga låter oron ta över. Oron handlar ofta om rädsla för sexuella övergrepp och oönskade graviditeter.
– Men väldigt många varken vill eller kan utföra samlag. Vi borde försöka släppa åtminstone en del av vår oro för att ge dem rätt till sexualitet och närhet, säger Lotta Löfgren-Mårtenson.
Onani är ett tabu som måste brytas.
Hon påminner också om att majoriteten av alla med intellektuell funktionsnedsättning inte har en partner, så egensex – onani – är det vanliga sättet att vara sexuellt aktiv på.
– Onani är ett tabu som måste brytas, säger Lotta Löfgren-Mårtenson.
När möjligheten till privatliv är begränsad
Det hör till barns normala sexuella utveckling att ta avstånd från sina föräldrar och bli självständiga, men det är inte möjligt i samma utsträckning för dem som behöver hjälp med att gå på toaletten, byta kläder eller träffa andra människor.
– En person med funktionsnedsättning är i beroendeställning hela sitt liv. Vad betyder det att inte egentligen ha något privatliv? Sexualiteten är ju en del av privatlivet, säger Lotta Löfgren-Mårtenson och slår ett slag för hjälp till självhjälp.
Det finns mycket vi kan göra för att öka möjligheten till privatliv.
– Det finns mycket vi kan göra för att öka personernas möjlighet till privatliv. Vi kan lägga kuddar i sängen, hjälpa till med att ta av kläder, ta fram sexuella hjälpmedel och stänga dörrar.
Lotta Löfgren-Mårtenson poängterar ändå att personal aldrig ska utföra sexuella handlingar på personer med funktionsnedsättning. Det kan handla om sexuella övergrepp. Också när det kommer till hjälp till självhjälp är det viktigt att inte agera på eget bevåg, utan att ha diskuterat med kollegerna.
– Det kan vara både olagligt och leda till konstiga relationer i personalen.
För sin doktorsavhandling har Lotta Löfgren-Mårtenson intervjuat personer med intellektuell funktionsnedsättning. Det kom fram att många är väldigt ensamma och att många drömmer om en partner. Därför efterlyser hon ett mindre inrutat liv för personer med funktionsnedsättning och fler möjligheter för dem att träffa nya människor.
Inget generellt facit
Det finns ändå inget entydigt svar på frågan hur göra rätt när det kommer till sexualitet och intellektuell funktionsnedsättning.
– Men det är viktigt att fråga dem det gäller, säger Lotta Löfgren-Mårtenson.
Lotta Löfgren-Mårtenson har skrivit många böcker om sexualitet och intellektuell funktionsnedsättning. Dessutom skriver hon lättlästa ungdomsromaner, vilket är ett sätt att nå de målgrupper som hennes forskning berör.
Andra rekommendationer hon ger är att ta upp frågan till diskussion i förebyggande syfte, före något händer. Det vanliga är att det inte talas om det alls. Enligt henne är det i första hand personalens ansvar att ta initiativ till samtal med anhöriga.
– De är professionella, har ett större perspektiv och inte samma känslomässiga band till personen som föräldrarna.
Hon efterlyser också sexualitet som obligatorisk del i alla vårdutbildningar, och påminner att även personer med funktionsnedsättning har rätt till en bra och saklig sexualundervisning.
– Det är viktigt att inte bara förbjuda, utan också visa vad som är tillåtet.
Text: Matilda Hemnell
Foto: Pixabay och Matilda Hemnell
