Väntan har varit lång. Finland godkände konventionen redan år 2006 men ratificeringen tog närmare 10 år. Orsakerna till den långa väntetiden är många, en av dem är att Finland som stat ville harmonisera sin lagstiftning så att den motsvarar konventionens anda. Trots att flera ändringar genomförts, behöver lagstiftningen ännu ändras för att den ska motsvara de rättigheter som omtalas i konventionen.
En process som fortfarande pågår är sammanslagningen av handikappservicelagen och specialomsorgslagen. Det är oerhört viktigt att personer med utvecklingsstörning ska få samma rättigheter som andra personer med funktionsnedsättning har. Till exempel att välja hur och med vem man bor.
I dagens Finland är det fortfarande ganska ovanligt att personer med utvecklingsstörning har möjlighet att välja hur och vem man bor med. Samhällets sparprogram gör det inte lättare för oss att försvara rättigheter som är helt naturliga för den övriga befolkningen.
Ja, det finns fortfarande mycket att kämpa för. Konventionen är ett bra verktyg, via den kan vi visa på vilka rättigheter personer med utvecklingsstörning verkligen har.