Ett förslag som regeringen kommit med är att minska på ersättningsdagarna för arbetslösa, ett annat är att minska på bostadsbidraget. De flesta av våra medlemmar har pension och har små tillgångar. Regeringens avsikt är väl att minska på de sociala kostnaderna. Om åtgärdsförslagen godkänns kommer det att betyda att många blir sittande i sina hem, för att det blir för dyrt att röra sig utanför hemmet. Ett liv utan yttre stimulans blir ofta ett ensamt och psykiskt tungt liv.
Om människor mår dåligt behöver de hjälp och stöd, vilket ofta resulterar i ökade sociala kostnader. Det här är en självklarhet för oss som arbetar inom den sociala branschen.
Varför har inte beslutsfattarna lärt sig något av de tidigare recessionerna och sparprogrammen?
Vi måste få ett sparprogram som drabbar alla lika, inte bara ett program som drabbar de som är allra fattigast. Om alla bidrar, blir inte åtgärderna så dramatiska för någon enskild grupp.
Då handlar det om talkoanda.