FDUV:s roll som intresseorganisation är ibland kontroversiell. När förbundet uttalar sig om olika tjänster kan det upplevas som personlig kritik mot dem som arbetar inom området. Anhöriga kan uppleva att fel saker lyfts upp och personer med utvecklingsstörning igen tycka att deras röst inte blir hörd.
Utlåtanden är ett sätt att påverka. Vi skriver dem för att påverka tjänsterna så att de bättre motsvarar de behov personer med utvecklingsstörning har. Då vi presenterar ett missförhållande utgår vi alltid från en vidare grupp, det ska finnas fler som lyfter upp samma fråga.
Ibland är intressebevakning ett ensamt och långsamt arbete. Så länge allt fungerar bra funderar man inte på hur servicen är uppbyggd, men då något inte fungerar kan det blir verkligen svårt. Då önskar anhöriga att vi ryter till och att det måste bli en förändring. Samtidigt kan någon vara väldigt nöjd och uppleva att vi ryter till helt i onödan. Det är en ständig balansgång.
Samtidigt behöver vi samarbeta med serviceproducenterna för att påverka tjänsternas utformning men vi måste också ha friheten att säga ifrån då det inte fungerar. I Svenskfinland blir det här extra svårt eftersom det blir så personligt. Många känner varandra personligen eller om man inte känner så är det någon som är vän med någons vän. Det betyder också att man blir försiktig, är man för kritisk kan man snabbt få många ovänner.
Intressebevakningen är ett av FDUV.s centrala uppdrag. Vi blir ständigt kontaktade av våra medlemmar, vi följer upp lagstiftning, vi tolkar hur förändringarna i samhället påverkar våra medlemmars vardag, vi reagerar när stödet inte fungerar. Det är vårt arbete.
Jag upplever att det är viktigt att vi på FDUV vågar visa på olägenheter då det gäller tjänster och hoppas kunna stödja dem som arbetar inom området, vi har alla ett gemensamt mål, bättre tjänster för personer med utvecklingsstörning.