Ratificeringen av FN-konventionen för personer med funktionsnedsättning måste verkställas så fort som möjligt.
Syftet med FN:s handikappkonvention är att garantera personer med funktionsnedsättning fullständiga och jämlika mänskliga och grundläggande rättigheter.
För att kunna ratificera konventionen har man i Finland ansett att nationell lagstiftning ska vara i linje med konventionen. Regeringens proposition om en ny lag om självbestämmande väntar ännu på behandling i riksdagen. Den nya regeringen ska utan dröjsmål slutföra arbetet med den föreslagna lagen.
En oberoende instans, vars uppgift är att övervaka implementeringen av konventionen, ska tillsättas.
En nationell koordinator måste skapas för att trygga och utveckla tjänster på svenska
Social- och hälsovårdssektorn i Finland står inför stora strukturella förändringar. Vid genomförandet av reformen ska särskild hänsyn fästas vid hur man i framtiden svarar på de behov som svenskspråkiga personer med funktionsnedsättning har. Tjänster ska tillhandahålls jämlikt, oberoende av språk- och kommuntillhörighet.
FDUV anser att de svenskspråkiga tjänsterna behöver säkras via nationell koordinering. Den nationella koordinatorns uppgift är att samordna och utveckla tjänster för svenskspråkiga personer med funktionsnedsättning. Koordinatorn producerar inte själv tjänster utan ansvarar enbart för koordineringen.
De allmänna social- och hälsovårdstjänsterna ska utvecklas så att också personer med utvecklingsstörning kan använda dem. Specialtjänster behövs, men endast då de kräver ett specialkunnande som saknas i basvården. Mer riktat och individuellt stöd medför egna val och större livskvalitet för personer med utvecklingsstörning.
Slutligen ska Kårkulla samkommuns resurser och ställning utredas och kunskapen tillvaratas och utvecklas.
Ny lagstiftning ska stöda utvecklingen av tjänster och stödformer i enlighet med FN-konventionen
Personer med utvecklingsstörning har rätt att leva ett liv som fullvärdiga medlemmar i samhället. Detta förutsätter att kommunerna utvecklar de allmänna närtjänsterna så att också personer med utvecklingsstörning kan omfatta dem.
I samband med att handikappservicelagen och specialomsorgslagen förnyas och sammanslås ska den nya lagen säkra att tjänster kan utvecklas så att de svarar på verkliga behov hos personer med funktionsnedsättning. Vi önskar mera individuella lösningar och mindre grupptänkande. Den nya lagen ska också stärka självbestämmandet så att personer med funktionsnedsättning på ett bättre sätt kan påverka tjänsterna och bli delaktiga i samhället.
Dessutom hoppas FDUV att den kommande lagen omfattar:
Stöd i att förstå och användning av alternativ kommunikation som är oerhört viktigt för personer med utvecklingsstörning.
Att stödbehövanden kan påverka innehållet i sin egen serviceplan.
Att stödbehövanden har rätt till olika typer av stöd exempelvis personlig assistans, effektiviserat stöd, extra resurser, färdtjänst och stödperson, också under veckoslut då annat stöd saknas.
Boendeprogrammet KEHAS måste fullföljas
Personer med utvecklingsstörning har rätt att välja var, hur och med vem man vill bo. I enlighet med FN-konventionens 19 artikel genomförs Statsrådets principbeslut om individuellt boende för personer med utvecklingsstörning. ÅR 2020 skall ingen tvingas bo på institution. Särskild uppmärksamhet fästs vid planering av bostäder, och byggande av så kallade mini-institutioner förbjuds.
FDUV förutsätter att statsrådet reserverar tillräckliga anslag för att stöda bostadsproduktionen och skapa en mångfald av boendeformer bland normal bosättning. Fokus ska läggas på utvecklande av individuellt planerade lösningar, där brukarens röst hörs. Samtidigt utvecklas tjänsterna så att man frångår boendeformer som kopplar tjänster till väggarna. Boendetjänster ska utvecklas så att man kan tillämpa dem i den stödbehövandes närmiljö, till exempel personlig assistans utökat med annat stöd.
Vid konkurrensutsättning bör behov kartläggas tillsammans med dem som behöver tjänsterna
Regelbundna tjänster som är avsedda för att personer med funktionsnedsättning ska klara av sin vardag omfattas idag av bestämmelserna om konkurrensutsättning. Det är viktigt att tjänster konkurrensutsätts men vid upphandlingen bör behoven kartläggas tillsammans med dem som behöver tjänsterna.
Lagstiftningen inom upphandlingen håller på att uppdateras och ändras i Finland. Det är viktigt att de som berörs av tjänsterna hörs redan i det skede då offertförfrågan utformas. Inom handikappsektorn finns det tjänster som inte borde omfattas av offentlig upphandling - de borde kunna konkurrensutsättas på ett annat sätt.
Lagen om upphandling borde ändras så att serviceproducentena för regelbundna tjänster, till exempel boendetjänster, inte ändras för ofta på grund av återkommande konkurrensutsättning. Byts serviceproducenter ut hela tiden skapar det en otrygghet för dem som ska få stöd och hjälp. Upphandlingen måste ske mer på den stödbehövandes villkor.