I många EU-länder har man dragit nytta av nationell prövning och identifierat sådana sociala tjänster som det är motiverat att befria från offentlig upphandling. I Finland har konkurrensutsättningen däremot drivits till sin spets.
Handikapporganisationerna kräver att regelbundna tjänster som är avsedda för att funktionshindrade personer ska klara av sin vardag inte ska omfattas av bestämmelserna om konkurrensutsättning i den nya reviderade upphandlingslagen. EU:s nya upphandlingsdirektiv ger en möjlighet till detta, vilket bör utnyttjas i revideringsarbetet av vår nationella lagstiftning.
Jämlikhet, rätt att fatta beslut i frågor som rör en själv, självständighet och delaktighet i samhället är grundpelare i handikappolitiken. I det nuvarande förfarandet vid konkurrensutsättning beaktas inte servicetagarnas eller deras närståendes åsikter. I Finland har man med våld försökt skapa en marknad som inte existerar i verkligheten. Detta har skett på bekostnad av funktionshindrade personers och deras närståendes människovärde.
Kommuner som konkurrensutsätter sina handikapptjänster prioriterar ett lågt pris och privata serviceproducenter prutar på kvaliteten för att få ner priset. Om konkurrensutsättning får dominera byggs människans liv upp på systemets villkor. Ett människovärdigt och självständigt liv förutsätter att funktionshindrade servicetagare får sin röst hörd och att deras åsikter, önskemål och behov tas i betraktande då de väljer regelbundna stödinsatser och tjänster som de är i behov av. Syftet med det nya EU-direktivet är att förstärka funktionshindrade personers ställning.
Den hjälp och assistans som funktionshindrade personer är i behov av i det dagliga livet och boendet kan inte produktifieras, vilket ändå är en grundläggande förutsättning för konkurrensutsättning.
Funktionshindrade personers behov av hjälp och stöd, livssituation och förhållanden är väldigt olika. Servicen och tjänsterna ska vara tillräckligt flexibla för att motsvara individuella behov, det är nämligen inte fråga om en tillfällig servicelösning som enbart gäller en viss livsfas. Ett funktionshinder är ofta något som följer en hela livet ut.
Förfaringskraven i upphandlingslagen är inte lämpliga för individuella tjänster. Paketlösningar, massproduktion och en tung servicestruktur ger upphov till erbjudanden av över- eller underpris och till tilläggstjänster för komplettering av olämpliga tjänster. Ur nationalekonomiskt perspektiv kan detta inte heller anses motiverat.
Funktionshindrade människor har rätt till kontinuerlig service och hållbara boendelösningar.
Kommunens servicestrategi ska möjliggöra att servicen ordnas på olika sätt. I planeringen ska delta både funktionshindrade personer som är i behov av service och deras närstående. Flexibla och fungerande sätt att ordna service sker exempelvis med hjälp av personlig budgetering, servicesedel eller via SGEI-förfarande (services of general economic interest), dvs. anordnande av offentliga tjänster.
Med personlig budgetering avser man pengar som ges användare av offentliga tjänster, med vilka de kan skaffa stöd och tjänster som de är i behov av på det sätt de själva önskar. Med tjänster av allmänt ekonomiskt intresse, dvs. SGEI tjänster, avses allmännyttiga ekonomiska tjänster vars tillgänglighet anses vara så viktig för samhället att myndigheten kan ålägga tjänsteleverantören en offentlig serviceförpliktelse.
Närmare information:
- Verksamhetsledare Markku Virkamäki, Kehitysvammaisten Palvelusäätiö, tfn 0207 713 501
- Sakkunnig i socialpolitiska frågor, Tiina Lappalainen, Invalidförbundet, tfn 040 825 7904
- Verksamhetsledare Lisbeth Hemgård, FDUV, 040 526 43 69
- Juridiskt ombud Ulrika Krook, SAMS, 050 443 0576
