Jennie, Tanya och Ida känner varandra sedan länge. De har setts på läger, träffar och i samma högstadium. De är vänner, men också olika på många sätt.
De har alla en gemensam dröm. Det är drömmen om att få flytta till ett eget hem, och ha ett eget liv, precis som vilka ungdomar som helst.
Första gången ut ur boet
Jennie, Tanya och Ida har alla redan provat på att bo borta hemifrån. För allas familjer var det självklart att flickorna någon dag flyttar till egna hem.
Första gången provade flickorna sina egna vingar under studietiden. Ida flyttade till Ekenäs, och Jennie och Tanya till Nykarleby. Det blev några år av nyvunnen frihet för både flickor och föräldrar.
− Jennie fick pröva på att bo borta och märkte att hon klarade sig, det var en stor sak, berättar hennes mamma Isa.
− Tanya trivdes också jättebra i Nykarleby och blev mycket självständigare, berättar hennes mamma Anna.
− Ida och jag märkte att det är viktigt med avstånd för att jag ska kunna släppa taget och hon ska få växa till en självständig individ, berättar Leena, Idas mamma.
Och tillbaka hem igen
Det hade varit bra att få flytta till ett eget hem genast när studierna tog slut. Men det gick inte så.
Både Jennie och Tanya hann stå i kö för att få plats på ett boende. När ingenting hände, bestämde sig familjerna för att ta saken i egna händer.
Tanken hade kastats fram redan tidigare, familjerna hade pratat löst om att flickorna någon dag kanske kunde hyra en lägenhet tillsammans. Till slut föreslog Jennies föräldrar för de andra att bygga eget.
− När Isa ringde mig jublade jag JOOO! skrattar Anna.
Idén tar form
Idén var ett hus så nära service som möjligt. Flickorna ska bo i ett vanligt samhälle, och ha många bekanta människor och platser runt omkring sig, planerade familjerna.
Drömplanen var ett höghus med bostäder både för funktionshindrade, åldringar och studerande. I nedersta våningen skulle det finnas ett tvätteri med arbetsplatser. Staden ställde sig inte negativ till projektet, men kunde inte anvisa en lämplig tomt, och drömplanen lades på hyllan.
Gångavstånd till service blev det i alla fall.
− Tryggheten är viktig, men det är också viktigt att som ung få bo i centrum, och kunna ta sig dit man vill på egen hand, tycker Leena.
Lite hjälp på traven
Hösten 2012 fick familjerna och flickorna möjlighet att delta i FDUV:s projekt kring flyttförberedelse. De skapade en egen liten pilotgrupp, eller testgrupp, som skulle pröva på olika metoder, teman och uppgifter.
Tanken var att via gruppen bearbeta känslor och tankar men också praktiska saker som flytten till ett eget hem för med sig. Flickorna visar sina mappar där de samlat allt material från träffarna. I pappren har de skrivit ner viktiga människor, saker och vad de gör om de känner sig ensamma någon gång.
− Jag sätter på radion och datorn och tittar på musikfilmer på youtube, berättar Jennie.
– Jag lyssnar på Sally’s song eller Dreaming a Dream eller On my own av Samantha Barks.
På träffarna har de också funderat på hur man beter sig mot andra och vad det kan vara bra att göra om man blir irriterad på den andra.
− Om det kommer en situation då jag vill säga en svordom så går jag till mitt eget rum. Men sen vill jag få det ursäktat samma dag, berättar Ida.
Vardag, rutiner och regler
Hushållssysslorna är självklara för alla tre. I flyttförberedelsen har de gått igenom vilka saker man behöver göra varje dag och vad som händer mera sällan. De har också funderat på gemensamma regler. Men först vill de bo tillsammans lite och se hur det är.
När jag frågar om de har hunnit fundera på när och hur gemensamma utrymmen städas är det ingen som vet riktigt. Men att det ska städas är säkert:
− Först kommer matlagningen och sen städningen. Det kan kännas lite motigt före men sen så går det. Man kan inte bli och stå på samma ställe, säger Ida.
Morgon- och kvällssysslor får tjejerna hjälp med av personal från Kårkullas boende i närheten. I början behövs kanske lite mera hjälp, och så trappas det av när vardagen börjar fungera.
−Jag ska börja jobba på ett nytt ställe i morgon. Tåget går åtta över nio. Jag åker tillsammans med Jennie, men Ida ska annanstans, berättar Tanya.
Söndag 26 januari 2014
När Ida, Jennie och Tanya stiger in genom dörren till det splitternya huset som snart ska bli deras hem står de på tröskeln till ett nytt, självständigare liv. Det mysiga men moderna passivenergihuset är nu äntligen nästan inflyttningsklart.
− Det ska bli härligt att flytta, suckar Jennie.
− Oj vad här är vackert, och mitt rum är större än jag tänkte mig, säger Tanya. När ska vi flytta?
Flickorna har både mammor och pappor och syskon med sig och huset fylls snabbt av prat och diskussioner och listande av vad som ännu behöver göras.
Det saknas lite lister och detaljer, de kritvita väggarna väntar på glada motiv och de djupt infattade fönstren saknar gardinstänger.
Men det känns roligt att fantisera hur soffan ska placeras och var det gemensamma matbordet ska stå.
Flickorna har varsitt eget rum och egen toalett men delar på kök kombinerat med vardagsrum, badrum och tvättstuga kombinerat med tambur. Jennies och Tanyas korta längd har tagits i beaktande och köksspisen har en så kallad spisvakt som automatiskt stänger av om spisen eller ugnen i misstag blir på.
I Jennies rum står det redan några möbler och väntar. Vi sätter oss en stund och pratar om hur det ska bli.
Fester och vänner
I början kommer Jennie och Ida att bo i huset under veckorna, och hemma hos sina föräldrar på veckosluten. Tanya kommer att bo kvar också under veckosluten.
− Sen om jag känner att jag vill bo här hela tiden, så gör jag det, tänker Ida.
Alla tycker att det ska bli roligt att äntligen få flytta till ett eget hem. De har fått vänta ut både boendeköer, planering och försenade byggarbeten, men nu är de snart framme. Vad som ska hända sen och hur det går att bo tillsammans får de se.
Men att det ska hända både roliga och bra saker, tror alla.
− Dom som vill får komma på besök. Först ska man skicka adressen och sen kan det komma några hit, men inte massor av folk på en gång, tycker Ida.
− Vi ska ha vin- och ostkväll, föreslår Ida. Jag fixar ostarna och mamma och pappa får hämta vinet.
Text och foto: Laura Rahka
Inom ramen för projektet Skräddarsydd boendeservice kommer FDUV att utarbeta ett svenskspråkigt material för flyttförberedelse.
