Anne-Mari Stenhammar.
-Ett bra exempel på hur det kan gå om barn inte tas med i beslutsfattande handlar om hjälpmedel. I Sverige har det visat sig att vart tredje hjälpmedel inte används bara för att barnet inte förstår varför hon eller han har fått det, berättar Ann-Mari Stenhammar från Sverige.
Fina metoder och teknik kräver kunskap
Ann-Mari Stenhammar har över 20 års erfarenhet av att jobba frilans med projekt som handlar om barns och ungas delaktighet. Dessutom skriver hon mycket och har också arbetat som barnsköterska och lärare.
Och så är hon mamma till Olle, som bor i gruppbostad och som har omfattande stödbehov. Hon berättar att hon fortfarande försöker lära sig att förstå sin egen son bättre.
-Vi kommunicerar rätt bra om praktiska saker men jag undrar ofta hur saker känns för honom, berättar Ann-Mari Stenhammar.
Just nu jobbar hon med en utredning för Barnombudsmannens byrå i Sverige. Den handlar om att ta fram metoder för hur man kan fråga barn med omfattande funktionsnedsättningar.-I dag finns det metoder och fin teknik. Tyvärr är det så att vi vuxna inte alltid kan tillräckligt eller förstår oss på, och det här måste vi bli bättre på, säger Ann-Mari Stenhammar.
Att bli hörd och sedd är själens immunförsvar
Hon visar en video med Annabel som är 5 år och som inte har ett talat språk. På filmen kommunicerar hon med sin assistent med stödtecken. Assistenten berättar att hon fick gå en kurs i att använda stödtecken innan hon började jobba. Ändå var hon rädd för att inte förstå Annabel.
På filmen ser man hur bra de lyckas kommunicera och hur assistenten verkligen bemödar sig om att försöka förstå rätt. Man blir varm om hjärtat av att se hur lycklig Annabel blir av att bli förstådd.-När barn och unga med funktionsnedsättning får bli sedda och hörda och tas med i beslutsfattandet, får de en bättre självkänsla, vilket förebygger utsatthet och ohälsa.
-Förutom att de själva får en bättre hälsa, så mår även alla runt dem bättre. Det fungerar som ett slags själens immunförsvar.
Stor skillnad i hur vuxna och barn ser på sina liv
Ann-Mari Stenhammar ger över ordet till oss i publiken många gånger. Vi får diskutera och tänka till om vad delaktighet är och vad det inte är, varför det behövs och när det uppstår situationer då barn inte kan bestämma själv.
-Delaktighet innebär inte att barn får bestämma allt. Vuxna har ett medansvar och ska så klart se efter att barnen mår bra. Typiska situationer där barn inte ska få välja är till exempel om det handlar om att ta livsviktiga mediciner eller situationer med akut fara.
-Men vuxna vet inte alltid bäst, och det har man också upptäckt via forskning. Man har bland annat fått fram att vuxna tänker att barnen har en sämre levnadsstandard än de själva upplever. Man har också fått fram att barn upplever fysisk smärta starkare än vuxna tror.Ett av Ann-Mari Stenhammars råd till oss är den så kallade 20-regeln. När man ställer en fråga till ett barn (med funktionsnedsättning) ska man räkna till tjugo, långsamt, innan man säger något alls. Då hinner barnet tänka till, förstå frågan och kanske känna efter hur hon eller han själv tänker.
-Barn behöver få möta personal med barnkompetens, som visar att de är nyfikna och som skapar en trygghet där kommunikationen får tillräckligt med utrymme, sammanfattar Ann-Mari Stenhammar.
Barnombudsmannens byrå representerades av Raija Harju-Kivinen och Terhi Tuukkanen.
Lyckad diskussionskväll i Vasa
I Vasa blev kvällens diskussion om delaktighet och hur det fungerar i familjernas vardag livlig. Delaktighet handlar om att påverka sin situation, om trygghet och om rätten att få förmedla sina känslor och tankar, tyckte man.
Föräldrarna som deltog är med i Styrka genom nätverks föräldragrupp i mellersta Österbotten. Gruppen kom på flera idéer för hur vårdpersonal kunde främja delaktigheten för barn.
Till exempel dikuterades vårdpersonalens bemötande av barn med funktionsnedsättning och möjligheten för vårdpersonal att presentera sig och sända ut en agenda som riktar sig till barnet på förhand. Gruppen diskuterade även hur vårdkedjan kunde göras mindre splittrad med att instanserna får förmedla information sinsemellan och att pekplattor kunde användas mera i undervisningen då barnet inte har ett talat språk.
Barnombudsman Maria-Kaisa Aula hade skickat en videohälsning till seminariet. Både den och anförandet av Raija Harju-Kivinen kan du titta på via den här länken.
Styrka genom nätverks seminarium Det handlar om delaktighet arrangerades 11.2 i Helsingfors och 12.2 i Vasa. I seminarierna medverkade även bloggare Anne Salovaara-Kero. I Helsingfors medverkade också Kommunförbundets jurist Ida Sulin och serietecknare Kaisa Leka.
På seminariet diskuterades bland annat dessa frågor: Hur kan myndigheter och personal lyssna på barn och unga så att de är mera delaktiga i beslut som berör dem? Vad kan föräldrar göra för att detta ska ske? Hur fungerar delaktighet när ett barn har särskilda behov?
Mera om delaktighet:
- diskuteradelaktighet.se
- handikappforbunden.se/barn
- Se presentationen av barnombudsmannens byrå här
