Hon är arbetskonsulent, och hon arbetar för att hennes klienter ska hitta och klara av att behålla jobb på den fria arbetsmarknaden.
Hon hjälper till med att anpassa arbetsuppgifter och -tider så att arbetstagaren klarar av sitt arbete. Metoden som hon använder sig av heter Arbete med stöd.
− Vi börjar med att reda ut vad personen själv vill och vilka resurser hon har. Det kallas för grundutredning, berättar Melanie Shametaj.
Hon är den ena av två arbetskonsulenter vid Kårkullas serviceenhet Treklangen i Helsingfors. Tillsammans med sin kollega Peter arbetar hon för att ett trettiotal personer med funktionshinder ska ha arbete på den öppna arbetsmarknaden. En del av dem har redan ett arbete, en del väntar på att få ett arbete.
Viljan viktigast
För att kunna få servicen och få ett arbete ska man klara av att jobba självständigt. Man ska till exempel veta hur man tar sig hemifrån till arbetet efter att vägen har övats in.
Några andra fasta kriterier finns egentligen inte. Det viktigaste är att personen vill ut på arbetsmarknaden och uttrycker sin vilja. Det behöver ändå inte betyda att man vet vad man vill jobba med.
− Vissa av våra arbetssökande vet direkt vad de vill, andra behöver hjälp.
− Det kan vara svårt att veta vad man vill om man aldrig har fått bekanta sig med arbetsmarknaden. Så är det ofta för personer med funktionsnedsättning.
− Då kan vi börja med att gå på studiebesök till arbetsplatser och titta hur det ser ut och vad man gör där. Ibland går vi i grupp och ibland enskilt.
När man vet vad personen själv vill är det dags att försöka hitta ett lämpligt jobb. Det här är lättare sagt än gjort.
− Vi har egentligen inga färdiga modeller för hur vi hittar ett arbete. Det varierar från gång till gång, eftersom önskemålen och förmågan hos personerna varierar, förklarar Melanie.
− Det är inte enkelt att hitta arbetsgivare. Trots att jag upplever att vårt nätverk har utvecklats massor sedan jag började jobba för några år sedan, är det fortfarande utmanande att få kontakt med arbetsgivare och väcka deras intresse.
− Jag brukar ringa först och skicka e-post sedan, medan Peter gör precis tvärtom. Visst känner jag mig som en telefonförsäljare ibland, tycker Melanie.
Marknadsföring och nätverk
Det är just marknadsföringen som känns svårast, berättar Melanie, trots att hon regelbundet går på kurs.
− Marknadsföringen är oerhört viktig. Utan samarbetet med möjliga arbetsgivare har vi ingen service. Vi behöver bli bättre på att bygga upp strukturer kring marknadsföringen och vi behöver få mera synlighet i arbetsgivarsammanhang.
− Ibland har vi varit på rekryteringsmässor, men jag har slutat gå på dem eftersom de människor som står där oftast inte har någon aning om arbetsmöjligheter för våra klienter.
Alla arbetssökanden har CV:n.
− När jag tycker att jag hittat någonting lämpligt, kollar jag först med min klient om hon eller han tycker att jobbet verkar intressant, och skickar sedan iväg CV:n till den potentiella arbetsgivaren.
Melanie och Peter har ett småskaligt arbetsgivarregister som de försöker upprätthålla, men:
− Eftersom allt utgår från klientens behov är det svårt att skapa allmänna strukturer. Vissa klienter vill jobba en dag i veckan med enkla uppgifter, medan andra vill jobba hela veckan och klarar av mera självständiga uppgifter.
− Ibland känns det som om det skulle vara lättare att hitta arbete i mindre företag. Samtidigt kan det hända att det är enklare att skräddarsy lämpliga, lite enklare arbetsuppgifter i större företag.
Oftast hittar Melanie arbete till exempel i butiker, storkök eller snabbmatsrestauranger. Nya möjligheter kunde finnas i vård- och byggbranscherna eller i kommunernas tjänst. I vissa kommuner har man redan insett att personer med utvecklingsstörning kan vara en resurs i form av arbetskraft.
Rätt till lön
När Melanie lyckas hitta ett jobb som passar klienten och arbetsgivaren är intresserad av att anställa personen, är det dags att skriva avtal.
− Att få lön för det arbete man gör är ett av kriterierna i metoden Arbete med stöd.
− Ibland kan vi med arbetsgivaren göra ett tidsbestämt avtal om att personen börjar med utlokaliserad arbetsverksamhet. Då hör personen under arbetscentret, och får arbetsersättning, inte lön, förklarar Melanie.
− Utlokaliserad arbetsverksamhet kan vara en bra inkörsport så att personen får visa vad han eller hon på riktigt kan och klarar av. Men det får inte bli varaktigt.
De som redan har arbete kan ibland behöva stöd.
− Det varierar, en del behöver mycket stöd och regelbundet, andra behöver inte lika mycket stöd. Vissa av mina klienter träffar jag en gång per månad, andra oftare. Vi talar om arbete och hur det går på arbetsplatsen.
– Vi kan öva arbetsuppgifterna så att de blir smidigare, eller fundera på hur arbetsuppgifterna kunde delas upp i flera moment.
− Ibland behöver vi prata om hurdana morgonrutiner man behöver för att komma i tid till arbetet, berättar Melanie.
− Arbete med stöd är oftast en långsam och kontinuerlig process, där stödet så småningom trappas ner. Stödet kan också ökas vid behov om arbetstagaren vill utvecklas eller byta bransch.
Text och foto: Laura Rahka
laura.rahka@fduv.fi
Placera först, träna sen
Metoden som arbetskonsulter använder heter Supported employment eller Arbete med stöd.Metoden kommer från USA och utvecklades i rehabiliteringssyfte för personer med utvecklings-
störning på 1970- och 1980-talen.
I början utgick man från att först träna arbete via arbetsverksamhet och därefter placera ut personen på arbetsmarknaden.
Så småningom övergick man till att först hitta en arbetsplats och där träna upp personens förmåga att utföra arbetsuppgifter.
Målet med metoden Arbete med stöd är alltid arbete på den öppna arbetsmarknaden. Avtalsenlig lön är ett viktigt kriterium för arbetet.
Utgångspunkten i metoden Arbete med stöd är att träningen sker på arbetsplatsen och att inlärningen är en pågående process. Centralt är även att man utgår från klientens vilja, motivation och beslut.
Den europeiska organisationen för arbete med stöd, European Union of Supported Employent EUSE, har gett ut etiska principer för metoden på svenska.
Mera information: www.euse.org