I statsrådets utbildningspolitiska redogörelse påtalar man behovet av mer inkluderande lösningar, och att barn med funktionsnedsättning inte i första hand ska hänvisas till specialskolor eller specialklasser. Det här anser FDUV att är bra, men poängterar i sitt utlåtande att man måste säkerställa tillräckligt stöd för lärande och skolgång samt elevvårdstjänster i närskolan för att inkluderingen ska fungera i praktiken.
På FDUV blir vi ständigt kontaktade av anhöriga om att kommuner har ambitioner att inkludera eleverna i den vanliga undervisningen, men att kommunerna ändå styr resurserna till en viss utsedd skola. Kommuner brukar motivera att man på grund av resursbrist måste centralisera specialundervisningen och de anpassningar som särskilt stöd och inkludering innebär.
För eleven och familjen upplevs detta inte alltid som inkludering utan som specialarrangemang som ofta utesluter möjligheten att gå i närskolan. Om elever med intellektuell funktionsnedsättning väljer att gå i närskolan kräver det ofta mycket av anhöriga som gör att allt fler familjer väljer specialklassen eller specialskolan.
I vårt utlåtande lyfter vi även upp följande frågor:
- Samarbete mellan skola och hem är av central betydelse då det gäller elever med funktionsnedsättning. På FDUV har vi noterat att de familjer som i övrigt är resursstarka gynnas bäst av systemet. Skolan måste se till att alla elever får det stöd de behöver oberoende av anhörigas insatser.
- Yrkesutbildningen för svenskspråkiga med intellektuell funktionsnedsättning bör utvecklas. I nuvarande system saknas det i flera landskap andra stadiets utbildning för den här gruppen. I de kommuner det erbjuds saknas det ofta ett sådant boendestöd som möjliggör boende för personer med större stödbehov.
- Trestegsstödet är en bra modell att arbeta enligt och ger eleverna möjlighet att studera på sin egen nivå, men sättet att använda den varierar mycket i skolorna. Det är viktigt att anhöriga involveras i planeringsarbetet. Trestegsstödet borde gälla också studier på andra stadiet.
- Det behövs en studie om hur barn och unga med särskilda behov beaktas inom den svenskspråkiga utbildningen. I Gun Oker-Bloms utredning (2021) framkommer det att denna minoritet inom minoriteten lätt glöms bort i de större nationella sammanhangen. Detta är en allvarlig jämlikhetsfråga, som borde utredas extra noga för att kunna åtgärda bristen på bland annat specialklasslärare samt trygga alla lärares kompetens att jobba med elever med funktionsnedsättning och inlärningssvårigheter.
Läs hela vårt utlåtande på fduv.fi/utlatanden