Några slantar vid en låda som det står sparpengar på och texten Livet kostar - också för oss, samt FDUVs och Steg för Stegs logon..

Livet kostar – också för oss

Många med intellektuell funktionsnedsättning (IF) är fattiga. Enligt uppgifter från FPA lever en stor del rejält under fattigdomsgränsen.

Samtidigt har de få möjligheter att ändra sin situation till det bättre, till exempel genom att:

jobba mer eller byta bransch
flytta till en billigare bostad
spara på sikt.

De flesta med IF är utanför arbetslivet och lever på sjukpension, väldigt få (1–2 procent) har lönearbete.

Med kampanjen Livet kostar – också för oss vill vi synliggöra att den här målgruppen ofta är fångad i fattigdom, och att också små nedskärningar eller ändringar har stor inverkan på deras ekonomi – eftersom marginalerna är så små.

Enligt FN:s funktionshinderkonvention har personer med funktionsnedsättning rätt till en skälig levnadsstandard och social trygghet.

Kampanjen startar på världsdagen för Downs syndrom 21.3.2026 och pågår till slutet av april. #LivetKostar

Sagt av personer med IF

När allt är för dyrt krymper livet. Man stannar hemma, kan inte delta, har inte råd med mer än det allra nödvändigaste. Man måste avstå från det som ger en välbefinnande och främjar funktionsförmågan. Det blir dyrt – för samhället.

Här några röster om hur fattigdomen syns i deras vardag:

"Min hyra har höjts och bostadsbidraget har minskat. När man lever på en liten pension betyder också 60 euro mycket."

"Allt har blivit dyrare och bidragen har minskat."

"Jag kan inte göra lika mycket på fritiden för att arbetsersättningen är lägre. Den är hälften mindre än tidigare. Jag måste spara och spara."

"Jag har 60 euro i veckan, det ska också räcka till mat."

"Arbetsersättningen har minskat, om man är sjuk får man ingen ersättning."

"Jag har aldrig varit utomlands, förutom i Sverige. Om jag hade dubbelt mer pengar skulle jag fara på en södernresa."

"Jag ska själv betala med arbetsersättningen allt sådan som har med fritiden att göra, så jag måste räkna noga för att få pengarna att räcka."

"Jag tycker det är för dyrt med det mesta. Som sjukpensionär får man leva i fattigdom. Man ska inte få göra något roligt eller ha egna intressen. Om det inte är att lyssna på radio. Allt annat kostar."

Vanliga inkomster hos vuxna med IF

De flesta med IF är utanför arbetslivet och lever på pension, väldigt få (1–2 procent) har lönearbete.

Vanliga inkomster för vuxna med IF 2026:

Garantipension: 990,90 euro i månaden minus skatt.
Vårdbidrag för pensionstagare: 84,56–389,54 euro/mån beroende på om man får grund-, förhöjt eller högsta belopp.
Arbetsersättning för deltagande i arbetsverksamhet: 0–12 euro per dag, som mest ca 240 euro per månad, men en del får ingenting.
Bostadsbidrag för pensionstagare, som är 85 % av hyran minus självrisk och beroende av boendeform.

Vem är fattig?

Det finns ingen entydig definition på fattigdom.
Man skiljer ofta på absolut fattigdom och relativ fattigdom.
Det vanligaste måttet på fattigdom är låga inkomster. Som fattig räknas en person/ett hushåll vars inkomster understiger 60 % av medianinkomsten i landet.
År 2024 var medianinkomsten i Finland 3 611 euro. Det betyder att den relativa fattigdomsgränsen var 2167 euro.

Källa: FPA:s faktaportal och Statistikcentralen

Graf som visar vanliga inkomster hos vuxna med IF i relation till medianinkomsten och den relativa fattigdomsgränsen.

Visste du detta?

För många med IF är ekonomi en utmaning; pengar är svårt att förstå och hantera. Det är en del av funktionsnedsättningen. Därför har de flesta en intressebevakare som stöd i att sköta ekonomin.

Det är bra och ofta nödvändigt, men innebär också en årlig kostnad på ungefär 520 euro. Det är en utgift som få andra grupper tvingas bära under hela sitt vuxna liv. Det är inte rimligt att de själva ska stå för den.

Varför talar vi om fattigdom just nu?

Det kärva ekonomiska läget i Finland har gjort att många personer med IF har blivit fattigare. Dessutom är fler nedskärningar att vänta.

Orsaker som gjort att många har det ännu tuffare ekonomisk än tidigare:

nedskärningar i arbetsersättningen
allmänna kostnadsnivån har stigit
högre medicinkostnader
höjda klientavgifter
bostadsbidraget har minskat
ännu svårare att hitta lönejobb
allt fler hänvisas till tjänster via socialvårdslagen i stället för funktionshinderlagen, vilket leder till att fler tjänster blir avgiftsbelagda.

Vad vill vi?

För att trygga en tillräcklig inkomst och ett drägligt och meningsfullt liv för personer med intellektuell funktionsnedsättning efterlyser FDUV och Steg för Steg:

ett tillräckligt socialskydd som beaktar att alla inte kan förvärvsarbeta
att det inte skärs i arbetsersättningen, det är en liten utgift för välfärdsområdena men en mycket viktig inkomst för personer med IF
krafttag för att fler kunde ha ens deltidsarbete med lön: det behövs bl.a. fler arbetstränare, mindre stränga krav för lönesubvention och förändrade attityder på arbetsmarknaden
en linjär modell som möjliggör att löneinkomster och pension kan kombineras mer flexibelt
ett mindre svårnavigerat servicesystem och socialskydd: även om det till exempel är möjligt att överklaga eller anhålla om nedsatt avgift kan det vara en stötesten för många – inte minst p.g.a. funktionsnedsättningen
att de olika avgiftstaken för klientavgifter, medicin och resor ska kunna kombineras
att beslutsfattarna ser på samhällsekonomin som helhet och gör ordentliga konsekvensanalyser: t.ex. nedskärningar i välfärdsområdena kan öka statens kostnader för utkomststöd
att det inte riktas nya nedskärningar mot den här målgruppen som redan har drabbats oskäligt hårt.

Läs mera