YLE:s aktualitetsprogram MOT har gjort dramatiska avslöjanden om omänskligt bemötande av personer med intellektuell funktionsnedsättning. På en boendeenhet har det förekommit inhumana begränsningsåtgärder som är både lagstridiga och grymma. Personalen har ifrågasatt åtgärderna, men ledningen har ansett att det inte finns alternativ. Enligt ledningen måste vissa klienter begränsas på ett handgripligt sätt.
Att sådant sker i Finland anno 2021 är bedrövligt. Finland anses vara en nation där mänskliga rättigheter beaktas och där människor bemöts på ett värdigt sätt, men verkligheten kan se annorlunda ut.
Lagstiftningen kring självbestämmande och begränsningsåtgärder uppdaterades år 2016, strax före Finlands ratificering av FN:s funktionshinderkonvention. Paragrafer i specialomsorgslagen måste justeras så att de fyllde konventionens anda och krav.
Lagstiftningen förbättrades, men behöver ännu förtydligas. Dessutom brister det i övervakningen av hur självbestämmandet stöds och eventuella begränsningsåtgärder används. Tillsynsmyndigheterna har i dagsläget för lite resurser för att övervaka tjänsternas kvalitet.
Reaktionerna på MOT:s program har varit många. I sociala medier diskuteras övergreppen och anhöriga har förståeligt nog varit upprörda över det skedda. Man himlar sig nu över det skedda, men om en tid kan den samhälleliga diskussionen vara glömd.
På FDUV har vi under många år följt med debatten om hur dyr funktionshinderservicen är och att kommunerna är tvungna att minska på kostnaderna. Kommunerna har ett stort ansvar för hur tjänsterna produceras, eftersom de upphandlar tjänster och det ekonomiska tänkandet styr beslutsfattarna att välja det som är billigast.
Det i sin tur betyder större enheter och en effektivering som i praktiken innebär mindre personal. Sparkrav leder också till att personalen inte erbjuds fortbildning och stöd i sitt arbete och att arbetssituationen blir för tung.
Statistik visar att ju större och ”effektivare” enheterna är desto mer begränsningsåtgärder används det mot servicetagarna. Ändå är det just stora enheter som planeras. Vi håller på att skapa ett samhälle där allt mäts i ekonomiska termer och den mänskliga aspekten glöms bort.
Vi har snart ett välfärdsområdesval. I och med vårdreformen kommer åtta tvåspråkiga välfärdsområden att få ansvar för de svenskspråkiga tjänsterna för personer med intellektuell funktionsnedsättning. Nu är det viktigt att dessa välfärdsområden garanterar tillräckliga resurser så att ingen ska behöva sitta fasttejpad i sin stol. Alla har rätt till ett mänskligt bemötande och stöd och vård av kunnig personal. Det gäller framför allt samhällets utsatta.
Lisbeth Hemgård, verksamhetsledare
FDUV - intresseorganisationen för svenskspråkiga personer med intellektuell funktionsnedsättning
