FDUV har med oro följt med hur välfärdsområdena resonerar kring arbetsersättningen, eller flitpengen som den även kallas. Det är en social förmån på högst 12 euro per dag som betalas till personer med intellektuell eller liknande funktionsnedsättning som deltar i sysselsättande verksamhet. Eller borde betalas.
Syd-Österbotten skrev 16.2 om Ritva Sund och Camilla Kauppila vars arbetsersättning helt och hållet försvunnit trots att arbetsuppgifterna fortsätter som vanligt. Detta efter en insändare av Ritva Sund i bland annat Vasabladet 14.2.
Österbottens välfärdsområdes beslut har lett till att servicetagare blir utan en ersättning, som för många är en viktig del av en redan knapp ekonomi. De flesta lever på minimipension och då är en månatlig arbetsersättning på 200 euro en betydande inkomst. Det är en femtedel av inkomsterna.
Arbetsersättningen betalas för servicetagare inom arbetsverksamhet, till exempel för att göra underleverantörsjobb för företag, men det kan också vara frågan om arbeten som görs på en vanlig arbetsplats. Ersättningen baserar sig på en förordning av Social- och hälsovårdsministeriet men är inte lagstadgad. Därför kan anordnare av verksamheten välja att inte betala någon arbetsersättning alls, vilket nu verkar ske inom flera välfärdsområden.
FDUV vill uppmärksamma Österbottens välfärdsområde på att arbetsersättningen bör ses som en ersättning för att delta i sysselsättande verksamhet och ska inte knytas samman med stödbehov eller effektivitet. Det är inte frågan om en lön, även om den för många är avgörande för att vilja delta i verksamheten. Deltagandet är viktigt för mångas välmående, så om de uteblir på grund av en kortsiktig inbesparing blir det lätt dyrare för samhället i längden.
Det är oroande att välfärdsområdet tar kortsiktiga beslut som påverkar personer i en sårbar situation – samtidigt som stödet för att få lönearbete eller möjligheter att pröva på betalda arbetsuppdrag saknas.
Arbetsersättningen är en del av ett större strukturellt problem där själva verksamheten inte möjliggör betalda arbeten eller delaktighet på arbetsmarknaden. Arbetsverksamheten borde omorganiseras så att servicetagare får stöd för att göra betalda jobb. Det kan ske genom en ny underleverantörsmodell som har testats på flera håll och visat sig fungera.
Det är också viktigt att det finns arbetstränare som erbjuder individuellt stöd för att hitta lönearbete. Tyvärr saknas det stödet fortfarande på många orter.
Välfärdsområdets roll är att erbjuda kvalitativ service så att personer med funktionsnedsättning kan vara fullt ut delaktiga i samhället. Det är viktigt att Österbottens välfärdsområde tar ansvar för att besluten kring arbetsersättningen inte försätter enskilda individer i en orimlig situation. Nu behövs utveckling, inte försämringar.
Mikaela Björklund, ordförande
Lisbeth Hemgård, verksamhetsledare
FDUV, intresseorganisationen för svenskspråkiga personer med intellektuell funktionsnedsättning
