Vårdreformen har varit en lång process och fortgår ännu. Planerna ändras och finslipas i och med att också välfärdsområdesfullmäktige har påbörjat sitt arbete. Kampen om att också i fortsättningen få tjänster på svenska men samtidigt också garantera kvalitativt goda tjänster fortsätter.
Jag vill i denna blogg beskriva de centrala frågorna som diskuteras just nu. Ingen vet hur det sedan blir, för det är nya välfärdsområdesfullmäktige som i slutskedet gör de avgörande besluten.
De nya välfärdsområdena håller som bäst på att bygga upp sin verksamhet och det har bildats olika arbetsgrupper i välfärdsområdena vars uppgift är att se till att det finns fungerande service i början av 2023.
Tvåspråkiga områden i fokus
För oss svenskspråkiga är det viktigt att följa med vad som händer i de åtta tvåspråkiga områdena. Alla nyländska välfärdsområden (4 + Helsingfors stad) samarbetar då det gäller planeringen av specialomsorgen. De har grundat ett gemensamt projekt med sex projektgrupper, en av projektgrupperna är för svenskspråkig service.
I Österbotten har man kommit ganska långt i planerna, men i Egentliga Finland har man först nyligen inlett sitt arbete.
Det som alla är överens om är att boende- och dagverksamheten skall anordnas av välfärdsområdena. Om områdena inte själva kan anordna det, så kan de köpa tjänsterna av ett annat välfärdsområde. De som bor i ett annat välfärdsområde än deras hemort behöver inte flytta, utan välfärdsområdena gör upp ett avtal sinsemellan om tjänsterna.
Omsorgsbyråernas framtid
Vad gäller de tidigare omsorgsbyråerna, finns ett förslag om att de nuvarande regionala expertteamen övergår till de nya välfärdsområdena.
Styrkan i att välfärdsområdena tar över är att vårdkedjan blir mer enhetlig, vilket kan leda till att familjerna har färre personer de behöver vända sig till
I Nyland föreslås att ett expertteam övergår till Helsingfors stad och två expertteam till HUS.
I Österbotten övergår de tre expertteamen till Österbottens välfärdsområde och Egentliga Finlands välfärdsområde har sitt eget expertteam i Pargas. I praktiken betyder det att dag-, boendeverksamheten och expertteamen fortsätter som tidigare men av en ny anordnare. Vad det betyder på sikt, vet vi inte i dag - det kan bli bättre, men det finns en risk att tjänsterna också kan bli sämre.
Styrkan i att välfärdsområdena tar över är att vårdkedjan blir mer enhetlig, vilket kan leda till att familjerna har färre personer de behöver vända sig till. I vissa välfärdsområden kan utmaningen bli att det inte finns tillräcklig förståelse och kunskap om svenskspråkigas språkliga särbehov och att det blir svårt att upprätthålla svenskspråkig service, vilket kan leda till att servicen så småningom erbjuds enbart på finska.
Ansvaret för krävande stöd
De tjänster som det nu mest tvistas om är det särskilt krävande stödet. Vem ska ansvara för de tjänsterna på svenska i framtiden?
Jag tror att det också i framtiden behövs en specialiserad KUR-enhet på svenska
På Kårkulla i Pargas finns KUR- enheten som är en kris-, utrednings- och rehabiliteringsenhet. I Nyland har man tänkt sig att HUS kan erbjuda dessa krävande tjänster både på finska och svenska. I Österbotten anser man sig ha kapacitet att erbjuda tjänsterna både på finska och svenska.
Hur det går med KUR-enheten i Pargas förblir oklart. För att upprätthålla en kunnig KUR- enhet förutsätter ett tillräckligt befolkningsunderlag. Jag tror att det också i framtiden behövs en specialiserad KUR-enhet på svenska. Krisvård behövs både för vuxna och barn på svenska i alla regioner. Samtidigt finns det kritik mot KUR-enheten i Pargas, att den är för långt borta från servicetagaren. Bor man till exempel i Jakobstad eller Lovisa, är det lång väg till Pargas, om man vill besöka den anhöriga som får vård där. Men är det möjligt att erbjuda svenskspråkiga experttjänster i alla välfärdsområden? Kanske vi är tvungna att centralisera vissa tjänster? KUR-enhetens experttjänster kräver en sådan expertis, som inte de tvåspråkiga välfärdsområdena kan erbjuda i dag på svenska.
Arbetsgrupperna inom välfärdsområdena jobbar intensivt med planerna just nu. Ett gemensamt samarbetsavtal ska utformas mellan de tvåspråkiga välfärdsområdena. Avtalets främsta uppgift är att garantera svenskspråkiga tjänster i alla de tvåspråkiga välfärdsområdena. Samarbetsavtalet har också en avgörande betydelse hur det blir i framtiden när det gäller specialomsorgen.
Text: Lisbeth Hemgård, verksamhetsledare på FDUV
