Den allmänna debatten om välfärdsområdesvalet har hittills kretsat kring hälsovårdscentraler, digitala tjänster och vårdköer. Funktionshinderfrågorna lyser med sin frånvaro både i den offentliga debatten och i mediernas valkompasser. För att ta reda på vad partierna tänker kring service på svenska och funktionshindersservice granskar jag deras valprogram.
Jag granskar främst de program som publicerats på svenska av De Gröna, Kristdemokraterna, Samlingspartiet, SFP, Socialdemokraterna och Vänsterförbundet. Jag fokuserar specifikt på omnämnanden av service på svenska och tjänster för personer med funktionsnedsättning och inte på partiprogrammen som helhet. Många av valprogrammen lyfter nog fram många andra tjänster som har stor betydelse för personer med funktionsnedsättning och deras familjer, men de ingår inte i det här blogginlägget.
Alla partier flaggar för tvåspråkig service
Alla sex partier nämner på ganska allmän nivå att service ska finnas att tillgå på både svenska och finska. Bland annat Kristdemokraterna skriver att servicen på svenska ska tryggas i svenskspråkiga områden och SFP lyfter fram vikten av att få kommunicera på sitt eget modersmål.
Men några mer djupgående redogörelser för hur servicen på svenska ska genomföras i praktiken ingår inte. I till exempel HBL:s valkompass som gjorts i samarbete med Yle finns det däremot flera frågor kring hur service på svenska borde organiseras.
Varför är det viktigt att bry sig om hur partierna förhåller sig till service på svenska?
I de tvåspråkiga välfärdsområdena kommer ledamöterna att fatta beslut om hur den svenska servicen ska byggas upp. De kommer också att fatta beslut om de tvåspråkiga välfärdsområdenas samarbetsavtal.
I samarbetsavtalen ska man komma överens om arbetsfördelningen och samarbetet mellan de tvåspråkiga välfärdsområdena. Till exempel Kårkullas expert- och utvecklingscenter som har ansvar för rådgivning, handledningar samt kris-, undersöknings- och rehabiliteringsverksamhet är tjänster som omfattas av samarbetsavtalet.
Därför är det oerhört viktigt att välfärdsområdesledamöterna är insatta i de svenskspråkigas vardag och har förståelse för hur viktigt det är att trygga de här tjänsternas tillgång, även på svenska. En viktig fråga för dem att ta ställning till är vilken särskild expertis ska centraliseras och vilka tjänster välfärdsområdena själva ska stå för.
Självbestämmande i funktionshindersservicen
Alla partier förutom Samlingspartiet har ett separat avsnitt för just funktionshindersservicen. Funktionshindersservicen är en omfattande och ganska specifik helhet och därför är det helt motiverat att lyfta fram det som ett eget tema. Ur alla partiprogram framgår att personer med funktionsnedsättning ska ha möjlighet att påverka sina egna liv. I övrigt lyfter partierna fram lite olika teman.
Det som är fint att se, är att många partier lyfter fram frågor som är i enlighet med FN:s funktionshinderkonvention.
Till exempel De Gröna betonar att tjänsterna ska beviljas enligt det individuella behovet och inte enligt diagnos. Vänsterförbundet anser att en person med funktionsnedsättning själv ska få välja var hen bor och med vem. Också Kristdemokraterna betonar rätten till ett eget hem och tillräckligt stöd för att kunna bo i det. SFP vill att den svenskspråkiga funktionshindersservicen byggs upp likvärdigt med den finskspråkiga.
Socialdemokraterna skriver att rättskyddet för personer med funktionsvariation måste förverkligas. Värt att notera är också att Samlingspartiet och Kristdemokraterna lyfter fram att välfärdsområdena borde ta i bruk personlig budgetering.
Förutom dessa teman lyfter partierna även fram bland annat närservice, rådet för personer med funktionsnedsättning, färdtjänst och upphandlingar. Just nu är dessutom en ny funktionshinderservicelag under beredning, i vilken dessa tjänster ingår och den här lagen sätter vissa ramar för välfärdsområdens funktionshindersservice. Lagförslaget skickas på utlåtanderunda i början av året och ska behandlas i riksdagen under hösten.
Även Invalidförbundet har analyserat hur partierna beaktar funktionshinderfrågor. Analysen kan läsas på finska på Invalidförbundets webbplats.
Förståelig information
Positivt är att flera partier lyfter fram vikten av förståelig information. Det gör bland annat De Gröna, Samlingspartiet och Vänsterförbundet. De gröna skriver att det måste finnas information på klarspråk, Samlingspartiet å sin sida att tjänsterna måste redan från början göras hinderfria och klarspråkiga. Vänsterförbundet konstaterar att det måste finnas information på klarspråk om vilka tjänster som finns och varifrån man kan få dem.
Större satsningar på förståelig och tillgänglig information inom social- och hälsovården är varm välkommet, men för mig blir det oklart om de här meningarna omfattar lätt språk eller inte. I de finska versionerna av valprogrammen används nämligen ordet selkokieli, vars svenska översättning egentligen är lätt språk.
Jag medger att skillnaden mellan selkokieli, lätt språk och klarspråk kan vara knepig att förstå och i många fall kan begreppen gå lite in i varandra. Min kollega på LL-Center har skrivit ett väldigt klargörande och informativt blogginlägg om de här begreppen som kan läsas på FDUV:s webbplats.
Större satsningar på både klarspråk och lätt språk inom social- och hälsovården skulle vara ett väldigt välkommet tillägg för personer som har svårigheter med att läsa eller förstå, till exempel personer med intellektuell funktionsnedsättning, personer med minnessjukdom och nyfinländare. Tillgång till lätt förståelig information kan i bästa fall öka delaktigheten och höja livskvaliteten för de här målgrupperna. Inför välfärdsområdesvalet är det trots allt bara ett parti som publicerat sitt valprogram på lätt språk och det är SFP (tillgängligt på lätt svenska) och det vill jag verkligen tacka SFP för.
Alla måste få möjligheter att vara delaktiga i det politiska beslutfattandet och därför är det väldigt viktigt att även partierna satsar på att berätta om sin politik på lätt språk.
Har partiprogrammen någon betydelse?
Att partierna väljer att ta ställning till hur vardagen kunde förbättras för personer med funktionsnedsättning spelar en stor roll. Det signalerar åt väljarna vilka teman och värderingar som är viktiga för partierna.
Men de allra största frågorna har partierna framför sig. Vilka tjänster ska centraliseras och vilka ska produceras som närservice? Vilka tjänster ska välfärdsområdet själv producera och vilka tjänster ska köpas in av den privata och tredje sektorn? Vilka tjänster ska de tvåspråkiga välfärdsområdena samarbeta kring?
Funktionshindersservicen och specialomsorgen har hittills hamnat i skymundan i den allmänna debatten, fastän välfärdsområdena kommer att fatta många beslut som har direkt inverkan på personer med funktionsnedsättning. Nu är det vårt allas ansvar att lyfta upp de här frågorna till diskussion och rösta på kandidater som förbinder sig till att jobba för ett gott liv på lika villkor, också på svenska, för personer med funktionsnedsättning. Så min vädjan till er alla är, kom ihåg att rösta!
Text: Vanessa Westerlund, sakkunnig i påverkansarbete på FDUV
Bild: iStock
Länkar:
Partiernas valprogram på svenska
Valkompasser på svenska
