Arbetet med att förnya funktionshinderlagstiftningen har pågått länge. I dag på FN-dagen för personer med funktionsnedsättning vill vi betona hur viktigt det är att den nya lagen om funktionshinderservice godkänns ännu under den här regeringsperioden. Det är dags att lagstiftningen förnyas så att den motsvarar dagens behov, en modern människosyn och andan i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.
Regeringen gav en proposition till riksdagen om lagen om funktionshinderservice i september. Det var glädjande att se att regeringen korrigerat många av de brister som funktionshinderrörelsen påtalat.
För FDUV och vår målgrupp är den nya lagen särskilt efterlängtad. Den innebär att de nuvarande speciallagarna handikappservicelagen och specialomsorgslagen slås samman till en lag. Att personer med intellektuell funktionsnedsättning delvis haft en egen lag är diskriminerande. Den nya lagen skulle gälla alla personer med funktionsnedsättning på lika villkor.
En viktig förnyelse är också att en diagnos inte är en grund för att få service utan det är behovet av stöd som styr. Det innebär att lagen tryggar tjänster också för sådana grupper som i dag ofta blir utan, till exempel personer inom autismspektrum eller med annan neuropsykiatrisk funktionsnedsättning.
Syftet med den nya lagen är att personer med funktionsnedsättning ska få tillräcklig service av god kvalitet enligt sina individuella behov. Nyckelorden här är ”individuella behov”. En specifik diagnos ska inte styra till viss sorts service utan tjänsterna ska formas flexibelt så att de verkligen gagnar personen i fråga. Lagen ska också stärka rätten till delaktighet och självbestämmande.
Den nya lagen har som mål att dels bevara nuvarande rättigheter till stöd och service, dels utveckla dem. Av de nuvarande rättigheterna kan nämnas rätten till stöd för boende, personlig assistans och tjänster som stöder rörligheten (till exempel färdtjänst) – det vill säga tjänster som är en förutsättning för ett gott liv och delaktighet i samhället.
Samtidigt ska alltså en del tjänster utvecklas. Det gäller bland annat den personliga assistansen och kortvarig omsorg. Det finns även klarare stadganden om träning och stöd som en form av service. Det kan handla om träning i vardagsfärdigheter, stöd för kommunikation eller stöd vid förändringar i livet.
Det finns med andra ord mycket gott i lagförslaget, men en del brister borde riksdagen ännu åtgärda då den ror i land denna viktiga reform. Enligt förslaget är en förutsättning för personlig assistans att personen med funktionsnedsättning har resurser att definiera assistansens innehåll. Det så kallade resurskravet bör slopas, eftersom det utesluter många personer med intellektuell funktionsnedsättning. Även de som behöver mycket hjälp och stöd för att uttrycka den egna viljan ska ha rätt till personlig assistans på lika villkor.
Lisbeth Hemgård, verksamhetsledare
