Seminariet ”Sverige bäst i världen i funktionshinderpolitik?” ordnades i dag på Hanaholmen i Esbo, arrangerat i samarbete med bland andra Sams – Samarbetsförbundet kring funktionshinder.
På seminariet talade två före detta ministrar, Bengt Westerberg som var socialminister i Sverige 1991–1994 och Paula Risikko som suttit på flera ministerposter i Finland, hon var social- och hälsovårdsminister 2011–2014.
Westerberg kommenterade att rubrikens fråga är omöjlig att besvara, eftersom det inte finns några bra internationella jämförelser av funktionshinderpolitik.
Men att Sverige och de andra nordiska länderna är bra på funktionshinderpolitik kan man ändå konstatera. Westerberg har varit med och lagt grunden för personlig assistans i Sverige, och han konstaterar belåtet att landets 80 000 personliga assistenter nästan kan kallas för en ny yrkeskår som har vuxit fram under de senaste tjugo åren.
Westerberg medger att det hela har blivit mycket dyrare än han och hans kolleger hade tänkt sig. Han säger att en orsak är att personer med funktionsnedsättning har börjat göra mer efter att de fått tillgång till personlig assistans, vilket lett till ett större behov av assistans och därmed till ökade kostnader.
Westerberg säger att de ökade kostnaderna inom personlig assistans inte nödvändigtvis är ökade kostnader för samhället. Kostnaderna sjunker på andra håll tack vare att personer med funktionsnedsättning får tillgång till assistans.
Till exempel kan man visa på ökad sysselsättning. För det första har de 80 000 personliga assistenterna jobb, en del av dem hade kanske varit arbetslösa annars. Många föräldrar till barn med funktionsnedsättning har kunnat börja arbeta tack vare att barnen fått personlig assistans, och de som jobbat också tidigare är mer sällan sjukskrivna. Det finns också personer med funktionsnedsättning som kan förvärvsarbeta tack vare personlig assistans.
Westerberg räknade också upp effekter som bättre livskvalitet, rikare fritid, fler sociala aktiviteter och att det är lättare att flytta till eget boende. Han avslutade sitt anförande med att berätta att då någon tycker att personlig assistans är för dyrt brukar han ställa personen två frågor: Tycker du att de assistansberättigade har det för bra? Skulle du vilja byta ditt liv mot deras?
– Efter det brukar det inte bli någon större diskussion, sade Westerberg.
I Finland tolkas lagen fel
Efter Westerberg fick Paula Risikko berätta om personlig assistans i Finland. Sams viceordförande Inger Karlsson kommenterade hennes anförande med att påpeka att den finländska lagen begränsar rätten till personlig assistans till personer som kan ange sina behov. Det här tolkas ofta som att den assistansbehövande måste kunna beskriva sina behov med ord, och därför nekas många personer med utvecklingsstörning personlig assistans.
– En total feltolkning av lagen, kallade Risikko detta.
Risikko sade att hon har uppmärksammats på problemet tidigare och rådgjort med olika jurister. De har konstaterat att en assistansbehövande till exempel kan uttrycka sina behov med ansiktsuttryck som en nära anhörig kan tolka.
