Erbjud hjälp utan att bli ombedd att hjälpa. Alla kan inte konsten att be om hjälp, inte ens när nöden är som störst. Meddela att du kommer för att sköta barnet. Diskutera med föräldrarna och bekanta dig med skötseln av just detta barn. Lyssna och/eller läs noggrant föräldrarnas anvisningar och följ dem. Föräldrarna kan vara rädda att lämna sitt barn med andra vårdare, så det är viktigt att du får dem att förstå att du klarar dig bra och att ni kommit överens om vad och hur ni ska göra om det blir problem.
Om föräldrarna har svårt att ta emot ditt erbjudande om hjälp kan du ”skicka” föräldrarna på dagssömn eller hushållsarbete. Då är de nära till hands, men får göra något eget en stund.
Delta i mån av möjlighet i barnets rehabilitering. Lär dig olika metoder som barnet använder i rehabiliteringen och kommunikationsmetoder (fysioterapi, stödtecken, pecs-bilder m.m.).
Lär dig att laga specialmat åt barnet.
Erbjud dig att delta i skötseln av barnet i mån av möjlighet.
Gör något konkret. Hämta färdig mat eller fråga om du får komma och städa.
Om familjen är på sjukhuset, besök dem och erbjud att vara hos barnet så att föräldrarna får vila en stund, gå på promenad eller på kaffe.
Erbjud sällskap åt föräldrarna. Ge dem möjlighet att tala och lyssna på dem. Fråga dem hur de mår.
Var en likadan mormor/farmor, morfar/farfar eller gudmor/gudfar som du är/skulle vara åt ett friskt barn. Stöd barnets utveckling och jämför inte med andra barn.
Även om barnets sjukdom styr hans eller hennes familjs liv, är det bra för föräldrarna att ibland få tänka på helt andra saker. Ta med föräldrarna på bio eller någonstans där de kan koppla av. För in samtalet på något annat.
Om du inte kan besöka familjen, kom ihåg dem med ett kort, brev eller textmeddelande. Sådant värmer.
Hjälp av det här slaget är väldigt viktigt för alla föräldrar vars barn är långvarigt sjuka eller har en funktionsnedsättning, och speciellt viktigt när det gäller en ensamstående förälder.