Vad är en utvecklingsstörning?

Samlingsbegrepp

Utvecklingsstörning, eller intellektuell funktionsnedsättning, är ett samlingsbegrepp för många olika tillstånd som gör att man behöver hjälp och stöd av andra.

Personer som har utvecklingsstörning kan behöva mer tid att förstå, lära sig nya saker och uttrycka sina tankar och känslor. Vad man kan lära sig beror på vilket stöd man får och vilken grad av utvecklingsstörning man har.

Det finns många olika typer av utvecklingsstörning. Läs mera om dem på finska på Kehitysvammahuollon tietopankki eller på svenska på Vårdguiden.se.

Olika orsaker

Utvecklingsstörning kan ha olika orsaker. Det kan vara en kromosomförändring, en fosterskada eller en annan skada man fick när man föddes. Olyckor och sjukdomar under uppväxtåren kan också genom skada orsaka utvecklingsstörning.

Man kan ha andra funktionshinder tillsammans med utvecklingsstörning, till exempel rörelsehinder, syn- eller hörselnedsättning.

Olika men ändå lika

Hos en del människor innebär utvecklingsstörningen att de inte kan tala, utan visar sina känslor och sin vilja med kroppen, rösten och ansiktsuttryck. De behöver mycket hjälp av människor de känner väl. Men även om man har en svår utvecklingsstörning, är man glad och ledsen som andra, känner ilska och längtan, har sin favoritmusik och sina älsklingsrätter!

Andra kan tala och förstå sådant som är enkelt och som hör ihop med deras vardagsliv. De behöver stöd av människor som ser till att de har det bra och hjälper dem med till exempel mat, kläder, tider och pengar.

De som har en lindrig utvecklingsstörning kan ofta klara sig rätt självständigt i vardagen, bo mera självständigt, ha ett arbete och delta i samhällslivet. De talar kanske flera språk, förstår sig på pengar, men kan ändå ha svårt att räkna ut hur mycket lönen räcker till. Det kanske inte märks utåt att de har en utvecklingsstörning. Även om man har en lindrig utvecklingsstörning och klarar mycket på egen hand, behöver man hjälp och stöd av andra.


Får man säga utvecklingsstörning?

Att välja rätt begrepp är inte alltid lätt, dels för att de ändras med tiden, dels för att det beror på sammanhanget. Ofta kan det vara motiverat att använda så tydliga begrepp som möjligt så att läsaren eller åhöraren förstår vad man talar om. Ibland räcker ett allmännare begrepp.

Utvecklingsstörning eller intellektuell funktionsnedsättning

Vi tycker att det är helt ok att tala om människor med utvecklingsstörning. Det viktiga är att tala om människor i första hand, utvecklingsstörningen är bara en del av dem. För tydlighetens skull använder vi begreppet utvecklingsstörning. Också vår medlemsförening Steg för Steg har fattat ett principbeslut om att det är ok att säga personer med utvecklingsstörning. Man kan också tala om intellektuell funktionsnedsättning, men det är ibland för långt. Vi försöker låta bli att använda begreppet utvecklingsstörd.

Neuropsykiatrisk och kognitiv funktionsnedsättning

Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar är ett samlingsnamn för olika medfödda kognitiva funktionsnedsättningar som påverkar vårt sätt att tänka, minnas och lära in. Två vanliga diagnoser är ADHD och autismspektrumtillstånd.

Att ha en kognitiv funktionsnedsättning är ett vidare begrepp som syftar på att man har svårigheter med exempelvis koncentration, inlärning eller minnet. Det kan exempelvis användas om personer som har fått en hjärnskada.

Funktionsnedsättning ett allmänt begrepp

Om man använder begreppet funktionsnedsättning syftar man på personer som kan ha olika funktionsnedsättningar såsom hörselskada, synnedsättning, rörelsehinder eller utvecklingsstörning. Ibland kan det vara bra med ett kortare begrepp i stället för människor med funktionsnedsättning, och då kan man säga funktionshindrade.

Mera information